Den Svenska Drömmen

Annons

Nykär & harmonisk

Nu tänkte jag uppdatera er lite om läget på babyfronten som jag lovade här.

För er som är nya här inne kan jag snabbt berätta att jag och sambon önskar oss ett gemensamt barn och har försökt bli gravida nu i snart 2,5 år utan framgång. Två gånger under dessa år har jag lyckats bli gravid men fått tidigt missfall. Vi har genomgått en fertilitetsutredning utan att de påträffat något som skulle försvåra det hela, och därmed fått resultatet oförklarlig barnlöshet. Nu har vi fått klartecken att få påbörja IVF i november. 

Jag måste faktiskt säga att jag aldrig mått så bra under dessa år som jag gör nu. Jag har liksom hittat ett mentalt ställe jag landat på, där jag varken känner någon stress över att bli gravid eller sorg över att det aldrig verkar bli vår tur. Det enda jag känner just nu är hopp och tilltro. Jag känner i hela min kropp att det bara är en tidsfråga innan vi får vårt barn, och jag stressar inte över det det minsta. Förut hade jag mycket tankar på att ”det MÅSTE ta sig nu!!”. Jag googlade namn & barnvagnar, jag dokumenterade hur jag mådde dag för dag, för att kunna jämföra med tidigare månader, jag räknade ut när jag skulle ha BF om jag blev gravid en viss månad osv. Besatt kan man tycka, och ja, jag kan väl bara hålla med. Men jag dömer absolut inte mig själv för det, och det hoppas jag innerligt att inte ni heller gör. Har man varit i den här situationen själv så förstår man. Det är så här det ofta blir vare sig man vill eller inte när man längtar efter något så otroligt mycket.

Men nu känns det på något märkligt sätt som att jag kommit ur den där fasen. Hur det är möjligt vet jag inte, för jag längtar ju precis lika mycket (om inte mer) som innan. Kanske är någon överlevnadsinstinkt som kickat in, som skyddar en från att bli tokig, vad vet jag? Men det jag vet är att jag vill stanna i det här läget nu fram tills november när vi kör igång med IVF. Då kan det ju bli aningen svårare att inte tänka så mycket på det eftersom man blir påmind varje gång man tar en spruta (alltså dagligen), men det ska nog gå bra ändå. Känner ett sådant lugn i kroppen just nu att jag nästan tycker det borde ta sig innan dess. Jag äter min folsyra och royal gelly och använder en progesteronkräm som sägs ska balansera upp hormonerna. Kanske är den som gör att jag känner mig så harmonisk, vem vet? I vilket fall som helst så ser jag väldigt ljust på framtiden nu. Kärleken och tacksamheten för familjen svämmar över och jag är dessutom lite nykär i min fina karl. Det kommer bli en bra höst. ♡

IMG_2877

Kommentera (2)

Kommentera

Se fler...
Annons

En nystart

Hösten innebär för mig alltid en härlig nystart, och så även detta år. Därför har augusti månad stor del bestått av planering och eftertanke. Vad vill jag åstadkomma under hösten 2016? Och hur ska jag göra för att nå mina mål? I mitt jobb är planering A och O, vilket aldrig har varit min starkaste sida, men övning ger färdighet!

Vad har hänt sen sist då? Devin har börjat förskoleklass och trivs hittills väldigt bra. Är så otroligt stolt över honom och förstår fortfarande inte vart tiden sprungit iväg. Han får rätta mig precis varje dag när jag fortfarande frågar ”Hur var det på dagis idag älskling?”. ”Skolan mamma, s-k-o-l-a-n” fnissar han. Det tar tydligen längre tid för mig att anpassa mig till den nya situationen än det gör för honom, haha! Men livet rullar på precis som det ska och vi trivs fortfarande superbra här i vårt söta lilla hus på landet.

Det kommer bli en ganska händelserik period nu fram till jul, vilket jag ser framemot väldigt mycket. Det ska bli så skönt att tvingas fokusera på saker man faktiskt kan påverka och som man mår bra av, istället för att bara gå runt och vara frustrerad för att man inte blir gravid. Känner nästan på mig att jag kommer plussa nu under hösten bara för att jag fokuserar på så mycket annat. Mer om mina tankar kring detta kommer i ett separat inlägg.

IMG_2727

Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...
Annons

Jobbångest

Nu är Jens semester slut och han är tillbaka på jobbet för första dagen. På onsdag börjar Devin förskoleklass och då kan även jag återuppta mitt normala jobbtempo. Det har varit en underbar sommar med fantastiskt väder och många mysiga utflykter, men nu ska det verkligen bli skönt att komma in i vardagsrutinerna igen känner jag. Att ärligt kunna säga att jag längtar tillbaka till jobbet är väldigt stort för mig. Det trodde jag nämligen aldrig jag skulle göra för ett par år sedan. Jag var farligt nära att acceptera att jobbångest skulle vara en del av livet, för alla jobb jag haft tidigare hade gett mig just det. Ångest. Inte för att jag direkt vantrivdes eller för att jag inte gillade mina kollegor eller arbetsuppgifter, utan mest för att jag känt att det inte varit rätt. Jag har aldrig känt att jag varit på rätt plats i arbetslivet, och den känslan var en stor bidragande orsak till att jag blev utmattningsdeprimerad i början av 2014.

Jag har aldrig tidigare haft ett jobb som jag på riktigt har älskat att gå till, jag har snarare sett det som ett stressmoment. Jag har nästintill blivit provocerad av folk som gladeligen berättat hur mycket de älskar sina jobb. Ska jag vara helt ärlig så har jag knappt trott på dem utan tänkt ”Hur är det ens möjligt att älska att jobba?!”. För mig hade jobbet alltid varit ett nödvändigt ont, en plats man gick till dag ut och dag in för att kunna handla mat, betala räkningar och med tur ha råd åka på en utlandssemester en gång om året. That’s it. Helst hade jag varit föräldraledig resten av mitt liv. Men det jag inte förstod där och då var vikten av att hitta rätt jobb.

Tyvärr är det väldigt många som inte vågar testa något nytt, trots att de vantrivs på sitt nuvarande jobb. Och det är ju helt förståeligt. Man vill inte äventyra sin ekonomi och riskera att man hamnar på ett annat jobb man heller inte trivs på. För mig var det var utmattningsdepressionen som blev min vändpunkt. Utan den hade jag knappast haft modet att säga upp mig som sjuksköterska och börja bygga upp en business från scratch. Men det visade ju sig vara precis rätt väg för mig. Så inget ont som inte för något gott med sig! Jag hoppas dock att alla andra som känner att de är på fel plats i arbetslivet har modet att ta tag i saken innan de blir utmattade och deprimerade. Att man inte bara ”gillar läget” lika länge som jag gjorde, för det straffade sig ordentligt. Så fundera på vad du egentligen vill göra och satsa på det om det känns rätt. Livet är alldeles för kort för att kasta bort 40+ år av sitt liv på ett jobb man inte trivs med. Jag tror absolut att det finns ett ”rätt jobb” för alla, det gäller bara att hitta det.

best-of-love-quotes-the-only-way-to-do-great-work-is-to-love-what-you-do

Kommentera (7)

Kommentera

  1. Finurliga fröken

    Du har helt rätt. Och jag hittade rätt jobb nästan direkt. Att arbeta som undersköterska inom demensvården var fantastiskt. Underbara kollegor, fina boenden, skratt och gråt varje dag. Jag var viktig och behövdes. Jag kunde hjälpa, trösta och lyssna en stund. Men nu är jag sjukpensionär. 31 år gammal. Så tyvärr spelar de ingen roll att jag snabbt hittade min plats. Kropp och själ orkade inte. Kram

    1. Caroline
      Caroline

      Det var tråkigt att höra, men ändå bra att du fick jobba med du verkligen brinner för ett tag iaf. Du har säkert enormt mycket erfarenhet och fina minnen därifrån :) Kram

  2. Tvillingmamman

    Visst är det underbart när man hittar vad man verkligen vill göra? Föräldraledighet i all ära men helt ärligt, man är ganska trött på det efter tre månader om man har något roligt att komma tillbaka till!

    1. Caroline
      Caroline

      Ja verkligen! Själv trodde jag aldrig att jag skulle hitta något jag verkligen skulle älska att göra varje dag, eftersom jag aldrig haft något direkt ”drömyrke”. Så känslan när man hittade rätt var ren lycka :) Jobbet är en viktig del av livet. Kram!

  3. Sandra

    Oj som detta inlägg träffade mig mitt i prick. Är delvis sjukskriven pga utmattningsdepression och frågar mig själv varje dag om det är värt det. Men en fast anställning i 100 % med ganska bra lön väger tungt. Och jag vet inte alls vad jag skulle kunna börja jobba med istället. Så var det ju det där med att våga bryta, för tänk om… Det är heller inte så enkelt att hitta nytt jobb när det inte finns några jobbannonser som lockar.

    1. Caroline
      Caroline

      Been there, done that. Vet hur tufft det är att ta ett beslut. Man velar bara fram och tillbaka. Men känns det inte rätt så är det troligtvis inte det heller. Man får helt enkelt försöka komma på en lösning för hur man ändrar på situationen. För det är ju bara man själv som kan vända det till något bättre. Lycka till! ♡

Se fler...
Annons

Hur hittar man nya vänner i ett nytt land?

Skärmavbild 2016-08-07 kl. 20.20.36

Jag fick en fråga av Sandra som jag tänkte besvara i ett inlägg eftersom jag fått frågan flera gånger.

SVAR:

Tack snälla du! Vad glad jag blir! ♡

Det här med att hitta nya vänner tror jag har mycket med inställning att göra. När jag flyttade till Sverige var jag ganska blyg och väldigt osäker som person. Inte alls särskilt social av mig, så jag bävade inför det här med att bygga upp ett nytt kontaktnät. Men jag var fast besluten om att jag skulle hitta nya vänner, hur obekvämt det än skulle vara. Så alltid när vi rörde oss ute så letade jag möjligheter till att börja prata med någon. Redan samma vecka som vi flyttat hit hade jag därför turen att stöta på tjejen som idag är en av mina allra närmaste vänner,

Hon befann sig med sin dotter i samma lekpark som oss, och jag såg min chans. Motvilligt tvingade jag mig själv att börja prata med henne, vilket jag idag är evigt tacksam för att jag gjorde! Det visade sig nämligen att hon bodde i huset bredvid oss, och vi kom så bra överens både hon & jag och barnen. Så henne hängde jag med sedan dess, och kände inte direkt behov av att skaffa fler nya vänner. Jag har nämligen aldrig haft särskilt många vänner, utan istället har jag haft några få, men väldigt nära vänner. Idag har jag dock flera goda vänner här, varav de flesta har kommit in i mitt liv genom jobbet.

Mina bästa tips för att hitta vänner är att 1) vara öppen och 2) vara sig själv. Se till att komma i kontakt med nya människor på ett eller annat sätt och bjud på dig själv så de lär känna dig på riktigt. Var nyfiken och intresserad av andra så kommer även de att bli nyfikna på dig.

Lycka till!
053-720x960 (2)Jag & min Hanna ♡

Kommentera (2)

Kommentera

  1. Finurliga fröken

    Väldigt bra svar. Jag har bott i samma stad hela mitt liv men har väldigt få vänner ändå. De är svårt att få vänner i vuxen ålder. Men jag ska nog ge mig fan på att få någon ny. Kram

Se fler...
Annons

En riktig semester

Jag kom mig till Finland efter mycket om och men, hehe. Nu har jag varit här i snart fyra hela dagar och för en gångs skull hunnit med det jag hade planerat. Det händer inte ofta kan jag säga. När jag är hit så sällan blir det att jag pressar in så mycket som möjligt i mitt schema när jag väl är här, vilket gör att hela vistelsen blir till ett enda stort stressmoment. Så den här gången bestämde jag mig för att jag 1. tänker vara 100% ledig och 2. ägna största delen av tiden till att njuta och umgås med vänner & familj. Så de första dagarna gjorde vi inte direkt något speciellt. Badade bastu, simmade, fiskade och åt mammas goda mat. Njöt helt enkelt.

Igår började jag känna mig lite rastlös och då passade det utmärkt med en heldag tillsammans med min bästa vän Janina. På förmiddagen unnade vi oss lite barnfri tid tillsammans och gick på loppis och fikade inne i stan. Efter det hämtade jag Devin och så åkte vi hem till dem. Vi åt tacopaj, kollade Kardashians, tog lite bilder i skogen och plöjde igenom det ena samtalsämnet efter det andra. Kidsen lekte non-stop ända till kl 22.30 när vi åkte hem. Dagen blev en riktigt tiopoängare som jag kommer leva på länge. En av de få nackdelarna med att bo i Sverige är att jag träffar Janina så sällan. Hon är en sån som jag gärna skulle hänga med var och varannan dag. Vi är så lika, hon & jag, och har alltid fruktansvärt roligt tillsammans.

Soulmates ♡

IMG_2605IMG_2585IMG_2569

♡♡♡

Kommentera (6)

Kommentera

  1. Sandra

    Hej! Första gången jag kommenterar här, så måste först av allt säga att jag tycker du är så otroligt inspirerande och att jag verkligen gillar öppenheten du bjuder på i din blogg! :)
    Jag har, precis som du, flyttat utomlands och startat ett helt nytt liv. Har bott här redan i 2 år, men har ännu inte lyckats skaffa några nya vänner trots att jag är en väldigt social människa. Detta gör att jag känner en enorm hemlängtan och saknar mina vänner hemma. Undrar därför om du någonsin har såna tankar eller hur du har gjort för att lära känna folk? :)

Se fler...
stats