Den Svenska Drömmen

Annons

Förlovningsdagen

Igår firade jag och kärleken 2 år som förlovade. Jag kommer ihåg det som igår när jag låg och solade vid poolen på Mallorca efter ett skönt morgondopp, och när jag tittar upp möts jag av Jens som står på knä med en ring i handen. Den 25 augusti 2014. Den dagen glömmer jag aldrig.

301

241

Lycklig nyförlovad tjej.

Förra året glömde vi bort vår förlovningsdag (inte förvånad när det gäller oss hehe) så i år bestämde vi oss för att ta igen den lilla missen genom att unna oss några timmar på spa. Det är något vi verkligen älskar båda två och som vi gärna skulle göra oftare i framtiden. Så igår kväll kom hans mamma hit och passade barnen och vi åkte iväg till Himmelsby gårdshotell i Mantorp. Så skönt och välbehövligt! Mest tid spenderade vi i utomhusjacuzzin. En sån står numera även på vår önskelista inför framtiden, så ljuvligt! ♡

Skärmavbild 2016-08-26 kl. 15.11.29

Bjuder på en cute instagrambild från igår. Ni hittar mig på namnet densvenskadrommen. Otippat va? 😉 

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Att växa som person

Facebook påminde mig igår om att det var ett år sedan jag stod på en scen utanför Södertälje och darrade inför drygt 100 personer. Är det något jag verkligen tycker är jobbigt så är det att prata inför publik. I skolan hade jag ångest inför varje framförande, och då var det ändå bara mina klasskamrater som satt i publiken. Att stå och prata inför en stor folksamling jag inte känner har verkligen varit min största mardröm. Tror det grundar sig i mina 10 år som violinist. Att uppträda var något jag tyckte var otroligt obekvämt, och jag kommer så väl ihåg en gång när jag skulle framföra en trudelutt på en våravslutning och kom av mig totalt. Jag började om gång på gång men kom mig inte vidare. Total black out, Det hela slutade med att jag fick niga och gå därifrån med gråten i halsen. Tror aldrig att jag skämts så mycket i hela mitt liv som jag gjorde då.

Hursomhelst så har jag alltid haft extrem scenskräck, och det har jag sett som ett stot hinder eftersom jag innerst inne alltid velat vara en person som inspirerar andra. Kan jag då inte prata inför folk så begränsar det ju mig rätt mycket. Så för ett år sedan  bestämde jag mig för att det fick vara nog. Så jag bet i det jäkligt sura äpplet och bara gjorde det. Trots att jag var så nervös att jag höll på att spy så gjorde jag det. Med darrig röst, skakiga ben och ett hjärta som höll på att banka sönder min bröstkorg. Och känslan efteråt? OSLAGBAR!

Imorgon är det dags igen. Då ska jag och min coach upp till Stockholm och hålla en gemensam föreläsning om hur vi samarbetat det senaste året för att ta oss dit vi är idag. Skillnaden den här gången är att jag faktiskt ser fram emot det, och bara det är ett enormt steg i rätt riktning för mig. Alla kan växa och utvecklas som person bara man vill, vågar och bestämmer sig för att göra det som krävs.

IMG_2613

If you want something you’ve never had, you have to do something you’ve never done.

 

Kommentera (2)

Kommentera

Se fler...
Annons

Nykär & harmonisk

Nu tänkte jag uppdatera er lite om läget på babyfronten som jag lovade här.

För er som är nya här inne kan jag snabbt berätta att jag och sambon önskar oss ett gemensamt barn och har försökt bli gravida nu i snart 2,5 år utan framgång. Två gånger under dessa år har jag lyckats bli gravid men fått tidigt missfall. Vi har genomgått en fertilitetsutredning utan att de påträffat något som skulle försvåra det hela, och därmed fått resultatet oförklarlig barnlöshet. Nu har vi fått klartecken att få påbörja IVF i november. 

Jag måste faktiskt säga att jag aldrig mått så bra under dessa år som jag gör nu. Jag har liksom hittat ett mentalt ställe jag landat på, där jag varken känner någon stress över att bli gravid eller sorg över att det aldrig verkar bli vår tur. Det enda jag känner just nu är hopp och tilltro. Jag känner i hela min kropp att det bara är en tidsfråga innan vi får vårt barn, och jag stressar inte över det det minsta. Förut hade jag mycket tankar på att ”det MÅSTE ta sig nu!!”. Jag googlade namn & barnvagnar, jag dokumenterade hur jag mådde dag för dag, för att kunna jämföra med tidigare månader, jag räknade ut när jag skulle ha BF om jag blev gravid en viss månad osv. Besatt kan man tycka, och ja, jag kan väl bara hålla med. Men jag dömer absolut inte mig själv för det, och det hoppas jag innerligt att inte ni heller gör. Har man varit i den här situationen själv så förstår man. Det är så här det ofta blir vare sig man vill eller inte när man längtar efter något så otroligt mycket.

Men nu känns det på något märkligt sätt som att jag kommit ur den där fasen. Hur det är möjligt vet jag inte, för jag längtar ju precis lika mycket (om inte mer) som innan. Kanske är någon överlevnadsinstinkt som kickat in, som skyddar en från att bli tokig, vad vet jag? Men det jag vet är att jag vill stanna i det här läget nu fram tills november när vi kör igång med IVF. Då kan det ju bli aningen svårare att inte tänka så mycket på det eftersom man blir påmind varje gång man tar en spruta (alltså dagligen), men det ska nog gå bra ändå. Känner ett sådant lugn i kroppen just nu att jag nästan tycker det borde ta sig innan dess. Jag äter min folsyra och royal gelly och använder en progesteronkräm som sägs ska balansera upp hormonerna. Kanske är den som gör att jag känner mig så harmonisk, vem vet? I vilket fall som helst så ser jag väldigt ljust på framtiden nu. Kärleken och tacksamheten för familjen svämmar över och jag är dessutom lite nykär i min fina karl. Det kommer bli en bra höst. ♡

IMG_2877

Kommentera (4)

Kommentera

  1. Tvillingmamman

    Så skönt att du känner så!! Jag tror bara att det är ditt inre som vet att ni kommer få ett lite knytte förr eller senare! Själva ”försökte vi” (hade oskyddat sex) i 2 år innan jag blev gravid med twinsen och som prognosen ser ut kommer vi förmodligen inte kunna få fler barn. Jag känner även en annan kvinna som försökte med IVF 6 gånger innan hon blev gravid. Idag är hon lycklig tvillingmamma till två underbara killar.

    Vad jag menar är nog, det kommer gå bra tillslut, ge inte upp hoppet och det är nog fler än man tror som varit i samma situation som du Och självklart finns det ingen som dömmer dig om du skulle få en dipp i känsloregistret. Eller jo det finns det säkert men de människorna är totalt inkompetenta och inte värda att notera. .

    Ett barn väntar på er och jag är säker på att du kommer bli världens bästa mamma till det barnet! <3

    http://tvillingmamman.babyhjalp.se/

  2. Ida

    Vad härligt att du känner så! :) Jag hoppas så att ni får ett plus i höst! Har ju följt med er resa ända sedan början när vi också var i samma situation.. Önskar jag hade haft lite av din positivitet då haha. Kram

Se fler...
Annons

En nystart

Hösten innebär för mig alltid en härlig nystart, och så även detta år. Därför har augusti månad stor del bestått av planering och eftertanke. Vad vill jag åstadkomma under hösten 2016? Och hur ska jag göra för att nå mina mål? I mitt jobb är planering A och O, vilket aldrig har varit min starkaste sida, men övning ger färdighet!

Vad har hänt sen sist då? Devin har börjat förskoleklass och trivs hittills väldigt bra. Är så otroligt stolt över honom och förstår fortfarande inte vart tiden sprungit iväg. Han får rätta mig precis varje dag när jag fortfarande frågar ”Hur var det på dagis idag älskling?”. ”Skolan mamma, s-k-o-l-a-n” fnissar han. Det tar tydligen längre tid för mig att anpassa mig till den nya situationen än det gör för honom, haha! Men livet rullar på precis som det ska och vi trivs fortfarande superbra här i vårt söta lilla hus på landet.

Det kommer bli en ganska händelserik period nu fram till jul, vilket jag ser framemot väldigt mycket. Det ska bli så skönt att tvingas fokusera på saker man faktiskt kan påverka och som man mår bra av, istället för att bara gå runt och vara frustrerad för att man inte blir gravid. Känner nästan på mig att jag kommer plussa nu under hösten bara för att jag fokuserar på så mycket annat. Mer om mina tankar kring detta kommer i ett separat inlägg.

IMG_2727

Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...
Annons

Jobbångest

Nu är Jens semester slut och han är tillbaka på jobbet för första dagen. På onsdag börjar Devin förskoleklass och då kan även jag återuppta mitt normala jobbtempo. Det har varit en underbar sommar med fantastiskt väder och många mysiga utflykter, men nu ska det verkligen bli skönt att komma in i vardagsrutinerna igen känner jag. Att ärligt kunna säga att jag längtar tillbaka till jobbet är väldigt stort för mig. Det trodde jag nämligen aldrig jag skulle göra för ett par år sedan. Jag var farligt nära att acceptera att jobbångest skulle vara en del av livet, för alla jobb jag haft tidigare hade gett mig just det. Ångest. Inte för att jag direkt vantrivdes eller för att jag inte gillade mina kollegor eller arbetsuppgifter, utan mest för att jag känt att det inte varit rätt. Jag har aldrig känt att jag varit på rätt plats i arbetslivet, och den känslan var en stor bidragande orsak till att jag blev utmattningsdeprimerad i början av 2014.

Jag har aldrig tidigare haft ett jobb som jag på riktigt har älskat att gå till, jag har snarare sett det som ett stressmoment. Jag har nästintill blivit provocerad av folk som gladeligen berättat hur mycket de älskar sina jobb. Ska jag vara helt ärlig så har jag knappt trott på dem utan tänkt ”Hur är det ens möjligt att älska att jobba?!”. För mig hade jobbet alltid varit ett nödvändigt ont, en plats man gick till dag ut och dag in för att kunna handla mat, betala räkningar och med tur ha råd åka på en utlandssemester en gång om året. That’s it. Helst hade jag varit föräldraledig resten av mitt liv. Men det jag inte förstod där och då var vikten av att hitta rätt jobb.

Tyvärr är det väldigt många som inte vågar testa något nytt, trots att de vantrivs på sitt nuvarande jobb. Och det är ju helt förståeligt. Man vill inte äventyra sin ekonomi och riskera att man hamnar på ett annat jobb man heller inte trivs på. För mig var det var utmattningsdepressionen som blev min vändpunkt. Utan den hade jag knappast haft modet att säga upp mig som sjuksköterska och börja bygga upp en business från scratch. Men det visade ju sig vara precis rätt väg för mig. Så inget ont som inte för något gott med sig! Jag hoppas dock att alla andra som känner att de är på fel plats i arbetslivet har modet att ta tag i saken innan de blir utmattade och deprimerade. Att man inte bara ”gillar läget” lika länge som jag gjorde, för det straffade sig ordentligt. Så fundera på vad du egentligen vill göra och satsa på det om det känns rätt. Livet är alldeles för kort för att kasta bort 40+ år av sitt liv på ett jobb man inte trivs med. Jag tror absolut att det finns ett ”rätt jobb” för alla, det gäller bara att hitta det.

best-of-love-quotes-the-only-way-to-do-great-work-is-to-love-what-you-do

Kommentera (7)

Kommentera

  1. Finurliga fröken

    Du har helt rätt. Och jag hittade rätt jobb nästan direkt. Att arbeta som undersköterska inom demensvården var fantastiskt. Underbara kollegor, fina boenden, skratt och gråt varje dag. Jag var viktig och behövdes. Jag kunde hjälpa, trösta och lyssna en stund. Men nu är jag sjukpensionär. 31 år gammal. Så tyvärr spelar de ingen roll att jag snabbt hittade min plats. Kropp och själ orkade inte. Kram

    1. Caroline
      Caroline

      Det var tråkigt att höra, men ändå bra att du fick jobba med du verkligen brinner för ett tag iaf. Du har säkert enormt mycket erfarenhet och fina minnen därifrån :) Kram

  2. Tvillingmamman

    Visst är det underbart när man hittar vad man verkligen vill göra? Föräldraledighet i all ära men helt ärligt, man är ganska trött på det efter tre månader om man har något roligt att komma tillbaka till!

    1. Caroline
      Caroline

      Ja verkligen! Själv trodde jag aldrig att jag skulle hitta något jag verkligen skulle älska att göra varje dag, eftersom jag aldrig haft något direkt ”drömyrke”. Så känslan när man hittade rätt var ren lycka :) Jobbet är en viktig del av livet. Kram!

  3. Sandra

    Oj som detta inlägg träffade mig mitt i prick. Är delvis sjukskriven pga utmattningsdepression och frågar mig själv varje dag om det är värt det. Men en fast anställning i 100 % med ganska bra lön väger tungt. Och jag vet inte alls vad jag skulle kunna börja jobba med istället. Så var det ju det där med att våga bryta, för tänk om… Det är heller inte så enkelt att hitta nytt jobb när det inte finns några jobbannonser som lockar.

    1. Caroline
      Caroline

      Been there, done that. Vet hur tufft det är att ta ett beslut. Man velar bara fram och tillbaka. Men känns det inte rätt så är det troligtvis inte det heller. Man får helt enkelt försöka komma på en lösning för hur man ändrar på situationen. För det är ju bara man själv som kan vända det till något bättre. Lycka till! ♡

Se fler...
stats