Den Svenska Drömmen

Annons

Gravid vecka 40 – Snart är han här!

Idag snubblade vi in i den 40:e graviditetsveckan och det är nu endast 6 små dagar kvar till det beräknade förlossningsdatumet som är den 29 augusti. Datumet som vi väntat på hela året. ♡

Men som jag tidigare nämnt så skulle det ju inte förvåna mig det minsta om han kommer någon vecka senare, precis som sin storebror. Jag var på det (förhoppningsvis) sista besöket hon barnmorskan idag, och hon tyckte att vi skulle räkna med att gå över BF eftersom jag gick över så pass mycket med Devin. Jag ska träffa henne igen den 6 september om han inte dykt upp innan dess, och då lovade hon i alla fall att hon kunde göra en hinnsvepning om det är möjligt. Alltid något.

Annars var allt frid och fröjd i magen. SF-måttet hade ökat till 35 cm och lilleman var så gott som fixerad med huvudet djupt ner i bäckenet. Gissade att han skulle ligga lågt med tanke på att det känns som han ska ramla ut ibland när jag står och går. Hon kollade även med ultraljud för att bekräfta att han inte låg i säte. Jag berättade nämligen att jag varit lite orolig över att han eventuellt skulle ha vänt sig fel, men så var inte fallet som tur var.

Så nu är det bara att invänta den stora dagen. Imorse vid 04.30 vaknade jag av riktigt onda förvärkar och började såklart hoppas att något var på G, men de avtog tyvärr lika snabbt som de dök upp. Fick iallafall en ordentlig påminnelse om hur förlossningsvärkar känns, huij! Men det kommer gå bra. Är taggad upp till tänderna att få hjälpa vår lilla prins ut i stora världen. Det kommer vara värt all smärta miljoner gånger om när han väl är här ♡

IMG_1063

Magen i vecka 40 (39+0). Helt galet att det ligger en helt färdig människa därinne som är redo att födas vilken dag som helst. Kom ut nu älskling, vi längtar så!

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

  1. J

    Lycka till! Går in här varje dag och kikar nyfiket 🙈
    Mina värkar startade bara några timmar efter hinnsvepning, men sen hade jag fördröjd latensfas, så det tog 3 dagar innan han kom. Kram

Se fler...

Gravid vecka 39 – Spänningen stiger!

Nu är det inte långt kvar hörni och vi är såååå redo! Har varit rätt frustrerad den senaste veckan och försökt få ut honom med diverse husmorsknep, men idag vaknade jag istället upp med en lugn känsla av att han kommer komma riktigt snart. Känner bara för att ladda upp med mycket mat och vila nu tills det är dags. Det var som att allt vände när min gravidapp slog om till vecka 39. För nu kan han ju faktiskt komma precis när som helst.

Här kommer en liten sammanfattning av veckan som gått:

  • För några dagar sedan trodde jag att det antingen var dags eller att jag hade fått magsjuka. En morgon när jag vaknade mådde jag lika illa som jag gjorde kring vecka 9. Men dagen efter var allt som vanligt igen, så antar att jag bara hade ätit något olämpligt.
  • Har försökt aktivera mig så mycket jag kunnat både för att få tiden att gå snabbare och för att ta ut det sista av Devins sommarlov. Vi har hängt i lekparker, åkt på utflykter, käkat på restaurang,, släppt ut ålar i forsen, tvättat fönster, städat, fikat…. ja det mesta kan man väl säga. Idag blir det dock en lugn hemmadag eftersom det regnar, och imorgon är det skolstart. Kan inte fatta att min lillkille redan börjar första klass!
  • Sover fruktansvärt dåligt. Enda sättet jag kan ligga någorlunda bekvämt är på sidan, och då vaknar jag ändå oftast efter en stund av att det gör ont i magen. Ligger jag på rygg håller halsbrännan på att ta livet av mig efter en halv minut + att jag blir yr och illamående. Kommer kännas som världens lyx att kunna sova på rygg igen. Och MAGE – hallelujah!
  • Har knappt känt av några tecken på att förlossningen närmar sig. De där förvärkarna som alla pratar om, vad är det? Det enda jag känt av är lite molande värk i mage och rygg vid enstaka tillfällen. Någon slempropp har jag heller inte sett skymten av… Sammandragningar har jag däremot mest hela tiden, men inga som gör direkt ont.
  • Lilla M har varit väldigt aktiv de senaste dagarna. Han har alltid varit mer eller mindre aktiv i magen men nu har det varit extremt! Det har verkligen känts som att han försökt trycka sig ut med all kraft. Liksom tagit sats med fötterna mot mina revben och borrat huvudet så långt ner det bara går. Den smärtan är INTE att leka med kan jag lova, och den har hållit mig vaken största delen av natten.
  • Devin är nog den av oss som är mest otålig. Varje dag sitter han med ansiktet fastklistrat mot magen och försöker övertala lillebror att komma ut. ”Snäääälla M, kom uuuuut nuuuu! Jag vill leka och mysa med dig! Jag ska lära dig allt jag kan. Snäääääälla jag älskar dig!”. Och varje kväll vid nattningen säger han att han hoppas han kommer under natten och att jag måste väcka honom ”PÅ DREKTEN!” om något börjar hända. ♡

PicMonkey Image-10

Annons
Kommentera (8)

Kommentera

  1. Zandra

    Så underbart!! Den känslan innan den lilla kommer till världen är inte och leka med 😍 Hade inga tecken, ingen slempropp utan precis som du ”vanliga” sammandragningar. Tills jag vaknade en dag och så var det inte så lite längre 😍 v.39+1 tittade min tjej ut. Hoppas allt går bra när det är dags ♥️

    1. Caroline
      Caroline

      Jasså var det så för dig med? Då kanske förlossningen inte är så långt borta trots allt :) Men helst skulle man ju vilja ha klara och tydliga tecken när det närmar sig, kontrollfreak som man är hehe 😉
      Tusen tack! ❤️

  2. Mummu till mybabydolls.se

    Oooh,,varje morgon läser jag ditt blogg och undrar om de har hänt någonting, men nu är de ändå så nära, så varje morgon är så spännande! Säger bara ,lycka till, snart händer det nått underbart!👍💞👊👏💪

Se fler...

G R A V I D L I S T A N

_DSC8635

Foto: Rebecka Hägert

När är bebisen beräknad? 

Den 29 augusti 2017, dvs om 18 dagar. Men har en känsla av att han kommer något senare än så.

Var graviditeten planerad?

Oh ja, in i minsta detalj. Efter 2 år av ofrivillig barnlöshet blev han till genom IVF.

När berättade du om graviditeten?

På julafton 2016, bara ett par dagar efter vi fått plus på stickan.

Hur många barn vill du ha? 

2-3 som det känns just nu.

Tätt ihop eller långt isär?

Det spelar ingen roll. Det blir ju drygt 6 respektive 7 år mellan Joline & Devin och deras lillebror, och det känns faktiskt som en riktigt behaglig åldersskillnad. Men visst vore det roligt med två barn relativt tätt också, men det får tiden utvisa helt enkelt. Vi tar inget förgivet.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?

Med två missfall i bagaget var de första veckorna extremt jobbiga. Men det vände runt vecka 20, då vågade jag börja slappna av och tro på att det faktiskt skulle gå vägen.

Hur har graviditeten känts hittills?

Den har känts låååång. Har längtat efter babyn så fruktansvärt mycket ända sedan dag 1. Har även haft rätt mycket problem med foglossning och prematura sammandragningar, men det har lugnat ner sig lite nu på slutet.

Gillar du att vara gravid? 

Ja det gör jag verkligen även om det periodvis kan vara fruktansvärt påfrestande. Men bara tanken på att man bär på en liten växande människa gör det så himla värt det. Tycker dessutom att gravidmagar är något av det finaste som finns.

Vet ni vilket kön det blir? 

Vi är rätt säkra på att det är en liten kille eftersom barnmorskan som gjorde rutinultraljudet i vecka 20 var så pass övertygad. Skulle bli extremt förvånade om det visar sig vara en tjej.

Hur tänker du kring förlossningen?

Jag ser så otroligt mycket fram emot den! Även om det är galet smärtsamt så vet man ju att det är det sista steget innan man får träffa sitt barn – oslagbart! Kommer ta det som det kommer och inte planera så mycket i förväg.

Hur tänker du kring första bebistiden?

Lite samma sak där, jag tar det som det kommer. Har ju ingen aning om hur det kommer fungera med sömn, amning osv. Men jag är förberedd på att det kommer vara tufft första tiden. Känner mig dock så otroligt mycket lugnare och säkrare den här gången även om det var över 7 år sedan jag senast hade en spädis.

Har ni bestämt vad babyn ska heta?

Ja det har varit bestämt sedan flera år tillbaka faktiskt. Vi har ett pojknamn som vi båda fullkomligt älskar, och som ni alla säkert listat ut så börjar det på M. Mellannamnen bestämde vi för några månader sedan och de känns minst lika självklara.

IMG_5856

Snart är du här lilla vän ♡

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Gravid vecka 38 – Otålig är bara förnamnet

19 dagar kvar till BF idag. Det skulle verkligen kännas som ingenting om det inte vore för att jag nästan är säker på att det kommer gå betydligt fler dagar än så innan lilla M behagar komma ut i stora vida världen. I värsta fall kan det ju vara 33 dagar kvar, och DET känns som en evighet så här på slutet.

Igår var jag iallafall till barnmorskan igen, och allt verkade vara i sin ordning. Huvudet var fortfarande aningen ruckbart men inte långt ifrån fixerat. Vi pratade lite om förlossningen och hon skrev ner några viktiga punkter som förlossningspersonalen får ta del av när vi kommer in. Bland annat att jag önskar bad, lustgas och epidural som smärtlindring och att jag gärna vill få mycket stöd och pepp med amningen på BB. Blodtrycket var helt normalt och livmoderns höjd hade ökat med 2 cm de senaste två veckorna och ligger nu på 34 cm, samma som jag hade i vecka 41 när jag väntade Devin. Så magen är något större denna gång trots att jag ständigt får höra hur liten mage jag har. Ska bli spännande att se hur stor M är när han föds. Jag har gissat att han kommer vara mindre än D som var 52 cm lång och vägde 3855 gram, men man vet ju aldrig.

Angående mitt mående just nu så är det väldigt upp och ner. Ena stunden kan jag känna mig så galet stark och pigg, för att i nästa bli helt tömd på energi och få ont i alla kroppsdelar. Natten till idag var nog den värsta hittills under graviditeten. Var tvungen att gå upp för att kissa minst fem gånger och kunde bara inte sova trots att jag var dödstrött. Antar att det är kroppens sätt att förbereda en på allt nattvakande framöver, men hade jag fått välja hade jag ju gärna sovit hela nätter så länge man kan, Att ta en tupplur mitt på dagen funkar inte heller, för då ligger jag klarvaken på natten istället.

Har intalat mig själv hela graviditeten att jag INTE kommer köra med en massa huskurer på slutet för att försöka få igång förlossningen, men nu är jag likväl nere i det träsket. Det här med att bara gå och vänta är inte alls min grej, så hellre tar jag till små knep om dagarna trots att jag innerst inne vet att de knappast hjälper ett skvatt. Barnet kommer ändå när det är redo, oavsett hur mycket ananas jag äter och hur många trappor jag travar upp och nerför.

Men trots det svider munnen just nu av all ananas jag tryckt i mig (åt en hel till frukost) och min stortå är överansträngd av allt promenerande. Så ja, jag är lite desperat får jag väl erkänna, men allt det här får mig faktiskt att bli lugnare då det känns som att jag eventuellt hjälper kroppen på traven iallafall liiitelitegrann. Plus att jag håller mig sysselsatt och därmed inte blir lika frustrerad på att dagarna går så långsamt. Alla som varit gravida vet ju hur obeskrivligt mycket man längtar efter att få träffa sitt barn nu på slutet. I tankarna ligger man liksom redan på BB och myser med den lilla. Så jag tänker inte dumförklara mig själv utan lugnt fortsätta med mina små trix så länge de får mig att må bra. Promenera måste jag ju ändå göra eftersom vi har hund, och färsk ananas är något av det godaste jag vet, trots att munnen tar lite stryk. Vilar gör jag också så mycket jag kan, och det är faktiskt det knep jag tror fungerar bäst om jag ska vara ärlig. Det kan ju liksom inte bara vara en slump att de flesta förlossningar startar på natten när man är som mest avslappnad.

IMG_0805

Här har ni min ”lilla” mage i vecka 38 (37+1) 👆

Annons
Kommentera (5)

Kommentera

  1. Emelie

    Jag har bf imorgon och förstår precis hur du känner! Den sista tiden är så himla seg!! Man gör ju inget annat än att vänta på att det ska dra igång… Min trea som ligger i magen nu. Första kom 12 dagar innan medan den andra kom 2 dagar efter bf. Ska bli kul att se när denna bebis tycker att den är klar! Jag hoppas att det är väldigt snart iallafall! Varannan dag depression för mig just nu haha! Ena dagen pepp på att det är nära andra dagen känns det som att det aldrig kommer ske…. Men snart, snart, snart är våra bebisar på utsidan! Kraaaaam

    1. Caroline
      Caroline

      Åååh så nära!! Det värsta är ju att man inte vet när det kommer sätta igång, det är så himla frustrerande! Tycker det kunde va BF+/- 2 dagar istället för +/- 2 veckor haha! Stort lycka till när det är dags! 😍 Kram!

  2. Anna

    Så var jag med, vecka 37+0 var jag tokig några dagar 😂 Sen släppte det och jag såg till att ha annat att tänka på :) bestämde mig för att boka in saker varje dag så jag slapp gå hemma och bara känna efter å vänta. 12 timmar innan värkarna sen satte igång körde jag hinderbana med barnen, Nova filmade å det ser sjukt kul ut 😅🙈
    Hoppade över å kröp under :)
    Å jag å barnen dansade varje dag, vi drog på despacito och gungade höfter 😉 sen kom han!

    1. Caroline
      Caroline

      Jag jobbar verkligen stenhårt på att försöka fokusera på något annat och planera in så mycket som möjligt på dagarna, men det är inte lätt alltså! 😀 Hinderbana säger du… Kanske vore nåt hehe 😉

  3. Jennie

    Jag vilade igång min senaste förlossning faktiskt :) skönt så. Gick en dag över tiden. Men med en nästan 3-åring hemma va e ju int myki vila på dagarna heller så var nog nästan tvungen att vila kvällstid. Fin mage har du, hoppas han e redo att komma snart!! .:):)

Se fler...

Gravid vecka 37

IMG_0553

25 dagar kvar till BF och från och med kommande onsdag räknas graviditeten som fullgången, wohoo! Min största utmaning just nu är att sysselsätta mig så jag inte går och tänker på att föda barn dygnet runt. Är verkligen så fruktansvärt otålig och klar med den här graviditeten nu! Vill träffa vår lille son och påbörja livet som tvåbarnsmamma. Helst igår. Hoppas innerligt att han kommer senast 29 augusti när han är beräknad, annars kommer jag minst sagt börja klättra på väggarna.

Läget just nu då? Förutom den extrema längtan och otåligheten så mår jag faktiskt rätt bra. Ryggvärken dras jag förstås med fortfarande, men det är ju ingen nyhet direkt. Problemet är bara det att enda gången ryggen inte värker sönder är när jag står eller går. Sitta längre stunder är helt uteslutet, och ligger jag så domnar kroppen bort om jag inte vänder mig typ varannan minut (blir inte mycket till nattsömn med andra ord). För att hålla ryggen och mina stackars ihjälklämda revben nöjda är det alltså bäst att vara i upprätt ställning. MEN, så fort jag ställer mig upp får jag istället dras med det extrema trycket ner mot bäckenbotten, och rör jag mig får jag nästan vika mig dubbelt med jämna mellanrum på grund av ilningarna som jag antar beror på att babyns huvud trycker mot nerverna i bäckenbotten. Det känns som elstötar i underlivet och de blir starkare för varje dag som går. Och sen är det ju de där förvärkarna också…

Vecka 37 är alltså ingen dans på mjuka rosor direkt men det spelar faktiskt ingen roll längre känner jag. Det är så pass kort tid kvar nu att jag inte kunde bry mig mindre. Hade jag mått precis som vanligt hade det ju känts som att det aldrig skulle bli dags, men nu känner jag ju iallafall att kroppen förbereder sig för fullt och det är ju ett steg i rätt riktning. Varje gång jag får en förvärk pirrar det till i magen, och jag hoppas bara att den ska efterföljas av flera starkare värkar. Men än så länge är det nog tyvärr bara önsketänkande.

IMG_0729

En liten rolig grej som vi lagt märke till de senaste dagarna är att vår hund Dexter troligtvis känner på sig att något ät påväg att hända. Igår lämnade han inte min sida på hela kvällen (se bild nedan), och han har full koll på mig konstant. Han brukar oftast vara husses kille och vilja ligga i hans knä om kvällarna, men nu är det bara jag som gäller. Så mysigt att se att även han verkar förbereda sig på att bli storebror. Har en känsla av att han kommer bli extremt beskyddande över lilla M.

IMG_0731

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats