Den Svenska Drömmen

Annons

Så var sagan slut

IMG_2273

Jag vill börja med att tacka er för alla grattishälsningar och lyckönskningar! Även om jag inte hunnit svara på alla så har jag läst varenda en, och de värmer ska ni veta. Så stort TACK från botten av mitt hjärta! ♡

Det här kanske kommer oväntat för er, men detta är faktiskt mitt allra sista blogginlägg. Jag bestämde redan tidigt i graviditeten att jag kommer lägga ner bloggandet efter att babyn kommit. Graviditeten ville jag dokumentera först både för min egen skull och för att ni alla som följt vår IVF-resa skulle få vara med från början till slut. Men efter det kände jag att det fick räcka. Mest på grund av att det upptar så pass mycket tid att förbereda och skriva inlägg kontinuerligt. Kommer även inaktivera mitt facebook-konto och verkligen försöka skära ner på sociala medier överlag så gott det går. Det finns så mycket viktigare saker att lägga tid på.

Så nu säger jag hejdå till bloggvärlden och till Er, mina trogna läsare. Jag hoppas att ni inte blir allt för besvikna och ni ska veta att jag är så otroligt tacksam för all respons jag fått av er genom åren. Det är ju NI som har gjort att jag älskat att blogga så mycket som jag gjort. Men alla sagor har ett slut, och så även Den svenska drömmen. Nu ska jag bara njuta av babybubblan och familjelivet till 100%, det känns som det enda rätta just nu.

THE END

Annons
Kommentera (3)

Kommentera

Se fler...

Nu är han här! ♡

Den 1 september 2017 kl 05.30 kom han till världen, vår älskade son. Förlossningen gick fantastiskt bra och jag kunde verkligen inte önskat mig en bättre upplevelse. Känner bara glädje och tacksamhet när jag tänker på den så här i efterhand.

Allt började egentligen på BF-dagen den 29 augusti med att jag fick en liten blödning. Direkt efteråt började jag känna av en molande värk långt ner i magen. Värkarna gjorde rätt ont, men kom rätt sällan och ökade inte heller i intensitet. Så här höll det på i vad som kändes som en evighet och jag blev bara mer och mer uppgiven. Var livrädd att jag skulle vara tvungen att ha det så här i två veckor till.

Men den 31 augusti började det hända grejer. Det sista av slemproppen släppte och värkarna började göra betydligt ondare. När Jens kom hem från jobbet vid 4 hade jag så onda värkar att jag var tvungen att stanna upp och andas mig igenom dem. Vid 18.30 hade jag ca 3 minuter mellan värkarna, så då ringde vi förlossningen. Dock hade de tydligen inte tid att prata med mig utan kvinnan i luren bad om att få ringa upp, vilket hon aldrig gjorde. Efter att ha väntat på att bli uppringd i 35 minuter fick vi nog och ringde förlossningen igen. Då fick vi veta att det var fullt i Linköping och vi var tvungna att åka upp till Norrköping. Hade ju varit tacksamt om de kunnat informera oss om det första gången vi ringde med tanke på att jag redan hade så pass täta värkar.

Bilresan in till förlossningen gick till min stora lättnad bra trots att den blev längre än vi hade räknat med. Värkarna var nämligen inte alls lika kraftiga när jag satt ner.. Kl 20 var vi framme vid Vrinnevisjukhuset och blev varmt mottagna av personalen. De visade oss till ett undersökningsrum och kopplade på en CTG-kurva.

IMG_2159 kopia

På plats i Norrköping.

Efter ca 30 minuter undersökte barnmorskan mig och det visade sig att jag var öppen 3 cm. Dock var det fortfarande 1,5 cm kvar av livmodertappen, vilket betydde att förlossningen inte kommit in i den aktiva fasen ännu. Barnmorskan trodde dock att det skulle dra igång ordentligt under kvällen och bestämde sig för att göra en hinnsvepning för att skynda på processen. Efter det var gjort blev vi rekommenderade att åka och ladda upp med lite mat och därefter ta en promenad tills värkarna blev ännu tätare och starkare.

IMG_2148

Barnmorskan rekommenderade mig att ta värkarna på huk för att babyn lättare skulle sjunka ner.

Efter att vi promenerat fram och tillbaka i sjukhusets korridorer i ca en timme var värkarna så jobbiga att jag varken visste ut eller in, så då gick vi upp till förlossningen igen. Barnmorskan undersökte mig, och gissa min besvikelse när hon berättade att läget var nästan helt oförändrat! Till en början funderade de på att skicka hem oss, men efter lite övervägande kom de fram till att det kanske var bäst att vi övernattade på förlossningen eftersom vi hade en bit att åka och man inte visste hur snabbt det skulle gå när det väl drog igång. Och det var då en himla tur, för det skulle inte komma att dröja länge innan förlossningen satte fart ordentligt.

Vi fick komma till ett övernattningsrum och jag fick två Citodon och en insomningstablett för att förhoppningsvis kunna skrapa ihop lite sömn. Men värkarna blev bara värre och värre och till slut insåg jag att det var kört. Att sova var bara att glömma! Vid det här laget hade jag så ont att jag nästan skrek under värkarna och vi kallade in barnmorskan som undersökte mig igen. Och nu hände det grejer minsann! ”Vi får nog göra en ny plan” sa hon och kort därefter blev vi förflyttade till ett förlossningsrum. Äntligen fick jag min efterlängtade lustgas och efter det gick allt i en rasande fart kändes det som.

IMG_2170 kopia

Äntligen lite smärtlindring!

Kl 02,15 gick vattnet i samband med en undersökning och kl 03 fick jag epidural. Haaaaallelujah! När jag började känna av värkarna igen efter att ha varit helt smärtfri ett bra tag kändes de mest som ett kraftigt tryck neråt. ”Eeeh, jag tror att jag har krystvärkar…”. pep jag lite försiktigt till barnmorskan. Dock förstod jag ju hur dumt det lät eftersom den senaste undersökningen hade visat att jag bara var öppen 6 cm. Men jäklar vad det tryckte på!

IMG_2183 kopia

Till slut var det omöjligt att hålla emot och jag blev undersökt igen. Förtfarande 6 cm öppen. Barnmorskan sa dock att jag kunde trycka på lite smått ändå om jag kände för det eftersom alla kanter var så mjuka. Bara några minuter efter hon sagt det kändes det precis som att huvudet var påväg ut. ”Han kommer nu!” skrek jag halvt i panik, men barnmorskan log bara lite och sa att det knappast var dags än eftersom han fortfarande låg så långt upp. ”Det är nog bara en känsla du har” sa hon lugnande. Men jag kände banne mig att huvudet var påväg ut så jag vägrade tro på henne utan bad henne undersöka mig igen. ”Men oj nu kommer ju bebisen, jag ser huvudet!” utbrast hon och då blev det fart minsann! Hon larmade in mer personal fort som attan och 5 minuter senare låg han på mitt bröst. En frisk och välskapt liten pojke.

IMG_2223 (1) kopia

Tänk att du kom till oss till slut lilla skatt. Så värd all väntan och längtan!

IMG_1422-2

Välkommen till världen älskade barn ❤️

Annons
Kommentera (18)

Kommentera

  1. Anna

    Stort grattis!
    Jag har följt er ivf’-resa eftersom vi också gått igenom den. Roligt att läsa din förlossningsberättelse eftersom den till viss del påminner om min egen. Vår dotter är också född i Norrköping eftersom Linköping hade fullt.
    Ta hand om er och njut av bebisbubblan!

  2. Anna

    Blir helt tårögd!!
    Vilken underbar upplevelse !
    Vår förlossning var började likadant, med besvikelse över 3 cm öppen liksom… men sen tog det tid.. var 3. M öppen vid 07 å han e ute 14.23 🙄 Krystade typ en timme! Så jobbigt! Tur man glömmer smärtan fort å jag måste erkänna att ett ( till )syskon absolut kan va aktuellt, mannen däremot håller inte riktigt med 😬

    Så fin

    1. Caroline
      Caroline

      Vi var också förberedda på en extremt långdragen förlossning, så blev nästan lite chockade när allt gick så snabbt på slutet. 😃 Hoppas ändå att du fick en positiv upplevelse trots allt (men det antar jag eftersom du kan tänka dig att göra om det 😉) Man får ju världens bästa belöning för jobbet, så det är ju ändå alltid värt det i slutändan ❤️ Kram

Se fler...

Dagen vi väntat på i 9 månader

Lilla M’s beräknade födelsedag kom och gick utan att han gjorde entré, vilket i och för sig var rätt väntat. Jag har ju hela tiden känt på mig att han kommer födas först i början på september. Ändå var jag så otroligt pirrig och förväntansfull innan jag somnade igår kväll. Vaknade väldigt ofta under nattens lopp, och ett par av gångerna var det rätt smärtsamma förvärkar som väckte mig. Dock var jag så himla trött att jag somnade om direkt de avtog, för att sedan vakna igen en halvtimme senare.

På morgonen kände jag ingenting, allt var precis som vanligt. Bestämde mig för att verkligen vila så mycket jag bara kunde på dagen eftersom jag sovit så uselt under natten + att jag höll igång till tusen under hela gårdagen. Fick världens energipåslag plötsligt och storstädade huset och orkade till och med ta en lite längre promenad med Dexter vilket inte hänt på länge. Men det var ytterst tillfälligt, för idag var energin på noll igen som sagt.

Så största delen av dagen har spenderats i soffan, och jag känner att det var precis vad kroppen behövde. Har även varit fruktansvärt hungrig idag. Åt en stadig frukost följt av tre (!) stora lunchportioner på raken några timmar senare. Aptiten var något jag verkligen lade märke till eftersom jag på sistone endast kunnat äta små portioner åt gången när det är så himla trångt i magen, och oftast har jag inte ens haft någon matlust överhuvudtaget. Men idag var jag sugen på precis allt och plats fanns det tydligen gott om. Käkade till och med upp maten som Jens tänkte ta med till förlossningen, så nu fick stackaren fixa ny mat. Jag antar att min ökade aptit beror på att kroppen laddar upp med energi inför det maratonlopp som en förlossning motsvarar, eller så var jag bara extremt hungrig helt enkelt.

Nu på kvällen har jag haft rejält med onda förvärkar och jag tror faktiskt att de har gjort lite nytta eftersom det sista av slemproppen släppte för en halvtimme sen. Det kom även pyttelite blod, vilket jag har förstått att brukar vara ett tecken på att man börjat öppna sig. Dock kan det ju ändå dröja flera dagar innan det händer något mer, men som allt annat så är det ju i alla fall ett steg i rätt riktning.

Nu ska jag gå och lägga mig och se vad natten har att bjuda på. Skulle hemskt gärna vakna av värkar eller vattenavgång, men sån tur ska vi väl knappast ha. Troligtvis är allt precis som vanligt imorgon bitti. Men i vilket fall som helst så är tillvaron sjukt spännande just nu. Senast om två veckor får vi ju träffa vår efterlängtade bebis! ❤️

IMG_1115

Annons
Kommentera (5)

Kommentera

  1. Mummu till mybabydolls.se

    Alltså så spännande läsa varje dag,,,va som har hänt😍Lycka till , snart så händer de saker!🙏👍❤️

  2. Emelie

    Nu är det ju verkligen på G! Kan glädja sig åt att det var på exakt samma sätt för mig när det väl drog igång! (11 dagar över tiden..!) Så jag tror ju verkligen att han snart är här! Spännande!! Lycka till!

Se fler...

Förlovningsdag och förvärkar

Nu är det pirrigt må jag säga! Blev inte mycket sömn inatt på grund av att jag hade sån hemsk molvärk i ryggen. Smärtan strålade även fram i magen och ner i benen, så vid 02.30 tog jag två Panodil i hopp om att få sova lite. Det funkade. Vaknade dock igen vid 04.30 av att jag kände mig smått illamående. Gick upp för att kissa och då lossnade slemproppen (eller iaf en stor del av den). Efter det kände jag att ryggvärken kom smygande igen, men lyckades somna ifrån den utan smärtlindring denna gång.

Så får se vad som händer under dagen. Jag tror dock inte att det är på gång riktigt än eftersom smärtan i ryggen är så konstant. Skulle det vara förlossning på G hade det ju blivit värre och värre. Med Devin kom smärtan också smygande, men ökade ändå lite i intensitet hela tiden om jag inte minns fel. Då kändes smärtan dessutom endast i magen och inte alls i ryggen, vilket gör mig osäker på om detta faktiskt kan vara ett tecken på att förlossningen närmar sig. Men det lär ju visa sig förr eller senare!

Idag är det exakt 3 år sedan min älskade Jens gick ner på knä i soliga Spanien och snart är han pappa till vårt barn. Livet är bra underbart! ♡ Så ikväll blir det lite extra fredagsmys med räkor, aioli och kanske ett gott alkoholfritt vin (drömmen vore ju dock att vi fick fira på förlossningen, hihi).

10541060_10152689302312460_1866950164814570091_n

 

 

Annons
Kommentera (9)

Kommentera

  1. Sarah

    Grattis på er förlovningsdag! Hoppas bebisen tittar ut snart. Jag väntar själv mitt första barn och är beräknad den 10/9 men nu vill jag bara att hon kommer ut! Längtar som en galning!

  2. Rebecca

    Jag hade oxå med nr 2 sjukt bak i ryggen, så minns jag gick framåtlutad för att lindra smärtan😁 det var på dagen och på natten kom hon 😉

Se fler...

Gravid vecka 40 – Snart är han här!

Idag snubblade vi in i den 40:e graviditetsveckan och det är nu endast 6 små dagar kvar till det beräknade förlossningsdatumet som är den 29 augusti. Datumet som vi väntat på hela året. ♡

Men som jag tidigare nämnt så skulle det ju inte förvåna mig det minsta om han kommer någon vecka senare, precis som sin storebror. Jag var på det (förhoppningsvis) sista besöket hon barnmorskan idag, och hon tyckte att vi skulle räkna med att gå över BF eftersom jag gick över så pass mycket med Devin. Jag ska träffa henne igen den 6 september om han inte dykt upp innan dess, och då lovade hon i alla fall att hon kunde göra en hinnsvepning om det är möjligt. Alltid något.

Annars var allt frid och fröjd i magen. SF-måttet hade ökat till 35 cm och lilleman var så gott som fixerad med huvudet djupt ner i bäckenet. Gissade att han skulle ligga lågt med tanke på att det känns som han ska ramla ut ibland när jag står och går. Hon kollade även med ultraljud för att bekräfta att han inte låg i säte. Jag berättade nämligen att jag varit lite orolig över att han eventuellt skulle ha vänt sig fel, men så var inte fallet som tur var.

Så nu är det bara att invänta den stora dagen. Imorse vid 04.30 vaknade jag av riktigt onda förvärkar och började såklart hoppas att något var på G, men de avtog tyvärr lika snabbt som de dök upp. Fick iallafall en ordentlig påminnelse om hur förlossningsvärkar känns, huij! Men det kommer gå bra. Är taggad upp till tänderna att få hjälpa vår lilla prins ut i stora världen. Det kommer vara värt all smärta miljoner gånger om när han väl är här ♡

IMG_1063

Magen i vecka 40 (39+0). Helt galet att det ligger en helt färdig människa därinne som är redo att födas vilken dag som helst. Kom ut nu älskling, vi längtar så!

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

  1. J

    Lycka till! Går in här varje dag och kikar nyfiket 🙈
    Mina värkar startade bara några timmar efter hinnsvepning, men sen hade jag fördröjd latensfas, så det tog 3 dagar innan han kom. Kram

Se fler...
stats