Den Svenska Drömmen

Annons

Gravid vecka 35

Nu är vi inne i vecka 35 och enligt min app är det 40 dagar kvar till BF idag. Egentligen är ju 40 dagar ingenting, men jag börjar bli sååå fruktansvärt otålig nu! Det mesta är fixat inför lillens ankomst och jag känner mig bara så himla redo att föda barn vilken dag som helst. Men än är det som sagt ett bra tag kvar så jag får helt enkelt se till att hålla mig sysselsatt så att dagarna går lite snabbare.

Här kommer en liten sammanfattning av mitt mående just nu:

  • Psykiskt mår jag mycket bättre nu. Hade ju en rejäl svacka där ett tag när jag bara såg svart, men det vände i samband vår finlandsresa och ni anar inte hur skönt det är att känna glädje igen!
  • Fysiskt blir det inte lättare direkt, men nu kan jag acceptera det. Jag är fullt medveten om att man inte kan vara på topp 40 dagar innan man ska sätta ett barn till världen.
  • Det som är jobbigast just nu är ryggvärken + att det ilar något fruktansvärt i de nedre regionerna när jag går. Känns som elstötar typ. Antar att det är på grund av att lilleman håller på att fixera sig i mitt bäcken, så det är ju en ytterst positiv smärta även om det är sjukt obehagligt.
  • Om en vecka ska jag till barnmorskan igen som jag inte träffat sen vecka 25 eftersom jag missade ett besök när vi var i Finland. Ska bli spännande att se vad som hänt sen senast. SF-måttet lär iaf ha skjutit i höjden, för nu är jag verkligen stor om magen (ser typ ut som en vandrande badboll hehe).

Bebiskläderna är tvättade och BB-väskan packad, så nu är det bara att vänta (vilket vi iofs är rätt bra på vid det här laget). Tänk att vi om drygt en månad äntligen får träffa vår lilla skatt som vi kämpat för så länge, Han som blev till i en liten skål av glas i sjukhusets laboratorium. Det är så fantastiskt när man tänker på det, och jag kommer nog inte kunna ta det till mig till 100% innan jag har honom i mina armar. Åååh vad jag längtar!! ♡

IMG_0473

 

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

  1. Mummu till mybabydolls.se

    Caroline ,jag känner inte dig , men dina tankar som du skriver nu ,hade jag ,när jag väntade på mitt första barn 42år sen,, allting käns som igår. Lycka till med allting! Snart ska vi få våran 12 barnbarn. De är lyckan ilivet. ❤️😍

    1. Caroline
      Caroline

      Ja, jag tror nog det är många som går med dessa tankar i slutet av graviditeten 😊 Stort grattis till det kommande 12:e barnbarnet! Så himla underbart!! ❤️

  2. Mikaela

    Du är såååå värd att få känna glädje ❤ Det har varit så fint att få följa med på er resa i detta. Jag tror absolut att ni kommer bli fantastiska föräldrar. Önskar er all lycka till. Massor av kramar ❤

Se fler...

Semester och gravidfotografering

Har inte bloggat på ett tag nu igen, men för en gångs skull beror det inte på att jag mått asdåligt utan på att vi varit utomlands och jag därför endast uppdaterat på Instagram (@densvenskadrommen). Nu är vi hemma i Linköping igen efter vår årliga semester i Finland. Den inleddes med ett sagolikt bröllop och efter det fortsatte resan till vår sommarstuga där vi spenderade största delen av tiden under de två veckorna. Vädret har varit i sämsta laget men vi har ändå hunnit med en massa roligheter, så det har egentligen inte spelat så stor roll. Jag har kunnat vila ut ordentligt också, vilket har varit sjukt välbehövligt eftersom jag blir tröttare och tröttare för varje dag som går nu. Det märks verkligen i kroppen att förlossningen närmar sig. Ska uppdatera er om mitt mående mer ingående i ett separat inlägg.

Förutom massa häng med mina föräldrar, släkt och vänner under finlandsvistelsen hade vi även inbokat en gravidfotografering med superduktiga Rebecka. Verkligen guld värt att få den här speciella tiden fångad på fina bilder, för sist och slutligen är det ju en väldigt kort period som en graviditet varar, trots att den ibland känns evighetslång. Nedan kommer några smakprov.

PicMonkey Collage-6 kopia 3_DSC8684PicMonkey Collage-6 kopia 2_DSC8641

_DSC8740_DSC8500

K Ä R L E K ♡

Foto: Rebecka Hägert

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

Se fler...

Gravid vecka 32

Nu har jag haft ett par bättre dagar och ni anar inte hur otroligt skönt det är! Det är första gången sedan vecka 25 (?) som jag faktiskt kunnat njuta lite av tillvaron. Mitt humör har varit mycket stabilare och foglossningen har inte tagit knäcken av mig även om jag fortfarande sover som en kratta och har bedrövlig värk stundtals. Men det är i alla fall bättre än det varit tidigare och därför har jag också orkat ta tag i saker som annars bara lämnat år sitt öde.

Så nu har vi passat på att inhandla allt det nödvändigaste till bebis så det är klart. Sen är det bara att tvätta upp alla miniatyrkläder, skriva förlossningsbrev och packa BB-väskan så är vi redo när dagen D är här. Idag är det 62 dagar kvar till BF som är 29 augusti, men jag misstänker att den här lilla busungen kommer stanna kvar i magen ett bra tag in i september. Jens gissar på den 6/9 och jag på den 2/9, så vi får se. Devin chillade därinne 11 dagar extra och jag har en känsla av att lillebror kommer gå i hans fotspår. Det jag dock funderat lite på är om BF-datumet är lite mer exakt i och med att det är en IVF-graviditet? Nu vet man ju liksom den exakta tidpunkten för befruktningen eftersom allt skett under kontrollerade former. Har ni någon teori om detta får ni hemskt gärna dela med er.

IMG_0023

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

  1. Sofie

    Så skönt att du mår bättre :) Jag blev gravid genom IVF med vår andra dotter och fick BF 12/1, men inte tittade hon ut då hon inte. Nej, hon kom först 9 dagar senare, den 21/1. Så drygt att gå över tiden, dagarna går ju såååå segt då :) Men jag håller tummarna för att er bebis väljer att bli en augustibebis! :)

  2. Nina

    Har ingen teori om IVF däremot ska du inte tro för mycket på att lillebror följer sin storebror. Jag hade direkt siktet inställt på +2 veckor eftersom första kom på bf +12 här.. Så när jag sen satt på sängkanten vid förlossningen på bf +4 o insåg att nu är det dags så var jag allt annat än redo 😀

  3. Emma

    Vi gjorde också ivf. Blev igångsatt några dagar innan bf men dottern tog ändå god tid på sig, hon föddes 3 dagar senare! Jag gissar jag hade gått minst en vecka över utan igångsättning.. 😀 så jag antar vissa ”behöver” lite extra tid på sig. 😃

Se fler...

Förlossningsförberedelser

Jag har börjat fundera en hel del på den kommande förlossningen på sistone. Det var nog i samband med att vi gick föräldraförberedelsekursen som tankarna började snurra. Det är så mycket jag vill göra annorlunda den här gången, och en av de sakerna är att jag vill känna mig förberedd så gott det går. Förra gången hade jag ju ingen aning om vad som väntade, och det gjorde även att jag hade en hel del panikkänslor under förlossningen. Vill känna mig tryggare med hela förloppet den här gången för att kunna hantera smärtan på ett effektivare sätt och jobba med kroppen istället för att kämpa emot. Om det funkar i praktiken sen är ju en annan femma, men jag vill åtminstone ge mig själv de bästa förutsättningarna.

Om några veckor ska jag sätta mig ner och skriva ett förlossningsbrev. Inte för att jag egentligen vet vad jag ska skriva, men jag vill ändå att min barnmorska ska få en uppfattning om vem jag är och hur jag vill ha det så långt det är möjligt. Sen är ju varje förlossning unik, så det går ju egentligen inte att planera så mycket, men jag vill ändå att de ska vara medvetna om mina önskemål på förhand. Förra gången till exempel var jag helt inställd på att jag ville bada under latensfasen. Men jag var så chockad och omtumlad av de kraftiga värkarna (och hög på lustgas) att badet helt glömdes bort. Det hade ju säkert barnmorskorna kunnat påminna mig om ifall de vetat om det på förhand.

Gällande medicinsk smärtlindring tänker jag inte planera desto mer. Jag kommer ta det jag känner att jag behöver där och då helt enkelt. Kan jag undvika epidural så kommer jag dock göra det även om det var himmelriket när jag födde Devin då den gjorde så jag fick vila en stund. Men det var efter jag fått den som jag kände att jag tappade kontrollen, och den känslan var nästan värre än själva smärtan i sig. Så ska försöka klara mig på lustgas och massage så länge det bara går den här gången. Tänkte läsa boken ”Föda utan rädsla” för att peppa mig själv. Har hört en massa gott om den och den lär vara perfekt för att kunna förbereda sig mentalt. Någon av er som läst den?PicMonkey Image-9

Annons
Kommentera (7)

Kommentera

  1. Malin

    Jag väntar mitt andra barn nu i juli (bor också i Lkpg) och är med i diverse BF-grupper på Facebook. Just nu är förlossningsbrev ett hett tema i dessa grupper. Jag måste säga att jag blir lite provocerad och faktiskt full i skratt när jag läser vad vissa tar upp i sina brev. Det är dels saker som är helt naturliga för vårdpersonalen vid handläggning av en förlossning, alltså sådant som är helt onödigt att ta upp (förutsatt att det blir en normal förlossning) och dels saker som jag personligen inte förstår hur man kan vilja eller ens kommer orka ha koll på under förlossningen. Det är exempelvis att sambon/maken enbart får stå på höger/vänster sida eftersom vederbörande känner sig tryggast med personen på just höger eller vänster sida eller att man inte vill dricka saft utan sugrör.

    För mig finns det ingenting som är så viktigt att jag vill ta vårdpersonalens tid till att läsa igenom ett brev istället för handläggning av mig och barnet. Jag litar på att de gör de val som är mest gynnsamma i situationen, men förstår om man har unika önskemål och vill framföra dessa.

    På ett av de senaste besöken hos barnmorskan sammanfattade vi min graviditet och eventuella önskemål (det enda jag tog upp var att jag i god tid vill förberedas på användande av sugklocka eftersom det kom väldigt abrupt på vid min förra förlossning). Det kanske du kan se som ett alternativ eller komplement till förlossningsbrev? Hoppas oavsett att du får må bättre återstående del av graviditeten och att förlossningen går smidigt 😄

  2. jp

    Hej!
    Jag födde barn här i lkpg bara för några veckor sen, (en riktig drömförlossning) men jag kan verkligen rekommendera att gå och prata med barnmorskan Åsa Österberg inför förlossningen. Länk: http://www.asa-osterberg.se/samtalforlossning/

    Vi gick en födslokurs hos henne. Hon är fantastisk. Jag vad så förberedd på allting.
    Hon jobbar dessutom på förlossningen i lkpg, så man kan ställa massor frågor till henne :)

  3. Jennie

    Föda utan rädsla e nog en jätte bra bok. Jag har gått gravid yoga med en f.d. barnmorska under båda graviditeterna. Där va det 50/50 med fysisk o psykisk träning inför förlossning o mycket av materialet vi fick där kunde lika gärna ha varit hämtat ur föda utan rädsla boken. Jag skulle inte rekommendera nån att föda utan att förbereda sig, då det finns så mycket man faktiskt kan förbereda, då kanske främst på den mentala/psykiska biten. Jag har iaf haft två riktigt fina, om än olika, förlossningar tack vare all info o kunskap jag fått via förberedelse. O jag säger nu det – andningsövningar!! Man slipper så mkt smärta mha dem, helt fantastiskt. Eller ja, de blir så mkt mer hanterabara. Jag kunde skriva hur mkt som helst om det här för jag e så fascinerad av hur man kan styra kroppen med rätt hjälpmedel. Och panikkänslorna du pratar om, som jag kan fullt förstå att man får om man inte vet vad som händer o kroppen, har jag inte alls upplevt som starka utan vågat lita på kroppen o instinkten. Jag önskar dej all lycka under förberedelserna och såklart den kommande förlossningen :):) Kan också tipsa om att köra nåt avslappnings program, finns cd:n enkom för gravida. Där kmr man ordentligt i kontakt med kroppen och får verkligen öva på att slappna av.

Se fler...

Gravid vecka 31 – Deppigt värre

Ber om ursäkt för att det varit så tyst här på bloggen på sistone, men jag mår verkligen inte bra just nu. Har påbörjat x antal inlägg, men alla har stannat i utkast då jag insett att de varit så fruktansvärt deppiga. Jag vill ju skriva om graviditeten som något positivt, för detta är ju något vi längtat efter så fruktansvärt länge. Men just nu finns det tyvärr inte mycket positivt att berätta. Det skulle väl vara att det är mindre än 70 dagar kvar då isåfall.

Min foglossning har blivit om möjligt ännu värre nu. Det värker i ländryggen konstant så att det känns som att jag ska gå av på mitten. Till på köpet håller jag på att gå in i en depression. Pratade med psykoterapeuten på Kvinnohälsan för ett tag sen, och hon konstaterade att det helt klart rör sig om mer än bara hormonella humörsvängningar. Hon skickade därför mig vidare till en läkare på vårdcentralen som jag träffade i tisdags. Han var dock inte speciellt insatt i psykisk ohälsa hos gravida och vågade därför inte göra något desto mer. Fick utskrivet Lergigan som ska vara ångestdämpande, men det resulterade endast i att jag sovit bort de senaste två dygnen. Den slog ut mig totalt.

Så vi får se vad det här blir till. Jag skulle ju så himla gärna vilja njuta lite av sommaren och de få veckorna som återstår av graviditeten, men det verkar rätt hopplöst. Är så trött på att ha ont och vara ledsen och nedstämd jämt. Trött på alla självdestruktiva tankar som invaderar mitt huvud. Trött på att ständigt gå runt med dåligt samvete ända upp till halsen. Samtliga jag pratat med hittills har ansett att antidepressiv medicinering skulle kunna vara till stor hjälp för att stabilisera upp min tillvaro till en början, men samtidigt vet jag ju att det till viss del också kan påverka barnet, särskilt om man påbörjar behandling sent i graviditeten. Och skulle något hända lilla M pga min medicinering hade jag aldrig förlåtit mig själv. Aldrig. Så ni förstår kanske mitt dilemma.

Blev inget muntert inlägg detta heller tyvärr, men jag väljer ändå att publicera det nu. En graviditet är sällan bara en dans på rosor, och det måste man faktiskt få lyfta fram ibland också utan att folk ska anklaga en för att vara otacksam eller liknande. Alla gör vi så gott vi kan, även jag. Och jag kommer göra allt i min makt för att börja må bra igen. Finns inget i hela världen jag inte skulle göra för mina barn, det är då en sak som är fullkomligt säker!

PicMonkey Collage-6

Magen i vecka 31. Tänk att det ligger en ca 40 cm lång och 1,6 kg tung bebis därinne, ofattbart ♡

 

 

Annons
Kommentera (16)

Kommentera

  1. Anna

    Ta hjälpen som finns! Jag var helt emot att medicinera , men efter 16 veckor in i graviditeten var det ohållbart. Började äta 25 mg Sertralin och gick till Mvcs psykolog varje vecka. Det räddade mig, och graviditeten!
    Det är i början av grav man ska vara försiktig med ssri :)
    Läkaren skulle inte erbjuda dig det om det var farligt.
    Moderkakan filtrerar otroligt bra :)

  2. Denice

    Jag mådde väldigt psykiskt dåligt under min graviditet (psyket kraschade i v 15 av lite olika anledningar). I slutet när jag mådde som sämst så fick jag tid på psyk för konsultering om eventuell behov av medicinering och den första läkaren jag träffade (en yngre kille) ville sätta in antidepressiva men jag mådde extremt illa av dom. När dom inte funkade fick jag prata med en annan äldre läkare, (som jobbat väldigt länge) som så att han tyckte det var onödigt när jag var så långt gången då lilleman redan skulle hinnas föddas innan vi fått önskad effekt, så jag valde att hanterade det med samtal och lergigan. Man blir väldigt trött av Lergigan till en början. Be om att få prova Lergigan comp, man brukar inte bli lika trött av den då den innehåller koffein. Jag tog compen under dagen och vanliga till natten (då jag hade svårt att sova). Nu tar jag Lergigan vid behov och känner inte av mer än den ångestdämpande effekten.

  3. Lina

    Jag förstår dig helt och hållet. Vi har oxå kämpat för att bli gravida och när jag väl blev det var det inte alls som jag tänkt mig. Mådde fruktansvärt dåligt den första tiden så blev sjukskriven i ca 2 mån (v7-16). Och det i sig gjorde att jag hamnade i en liten depression. Sedan visade det sig i v 19 och jag väntade tvillingar! Vilken lycka, visst men då blev jag ju ännu oroligare att båda skulle klara sig!? Sedan har kroppen så klart reagerat på att bära två liv med devärse krämpor och mående. Så den tiden som skulle bli så lycklig handlar mest nu om att ta mig igenom denna graviditeten och att mina barn ska klara sig och må bra! Man känner sig så otacksam som inte bara njuter och ”älskar” att vara gravid men det är svårt när kroppen förändrad totalt och man är så orolig för att allt ska gå väl!
    Ville mest bara säga att du är inte ensam i dina tankar❤️

    1. Caroline
      Caroline

      Tack för att du delar med dig. Det blir inte alltid som man tänkt sig tyvärr. När man kämpat så länge också så är det som att det är ännu svårare att våga njuta och verkligen tro att det händer på riktigt. Det känns nästan FÖR overkligt trots att det sparkar i magen nästan konstant. Man får trösta sig med att när barnet/barnen väl är ute så kommer det vara så verkligt det bara kan bli.
      Kramar till dig! Önskar dig all lycka med dina twins ❤️❤️

  4. Mummu till mybabydolls.se

    Det var inte så kul att läsa, men jag hoppas att ifortsättingen, du har det mycket bätre! Styrke kramar från mig 💪👍❤️

  5. Mallo

    Om jag kunde skulle jag ge dig en riktig bamsekram. Fan att behöva må sådär. Har själv ledigt av depression i flera år och även under och efter graviditet. Tog tag i det när barnet var två år med psykolog och medicinering. Det BLIR bättre, men jag förstår att de orden känns som tomma löften just nu. Det är bra att du kan skriva av dej, även om det inte är muntra inlägg. Sånt är ju livet, och din situation just nu. Du har kämpat så hårt, och jag kan tänka mig att kroppen också känner av det och att det kommer ”ut” nu. Är ju absolut ingen expert på sånt här, det är endast funderingar. Kämpa vidare ❤️

  6. Elin

    Du ska absolut inte ha dåligt samvete, du gör allt du kan och lite till för er bebis och att du just nu mår dåligt är inget du kan rå för. du ska se att det blir bra, och som tur håller dom extra koll på mammor som varit deprimerade under graviditeten, efter förlossningen, så att man inte hamnar i en förlossningsdepression. En stor finsk studie visar dessutom att kvinnor som har genomgått ivf behandlingar har avsevärt mindre risk för att drabbas av en depression efter förlossningen. 😉 om nu det kan muntra upp dig vet jag inte men värt ett försök!

    Hälsningar en tjej som själv är gravid i vecka 29 :)

    Lycka till med framtiden. Kramar!

Se fler...
stats