Caroline

Den Svenska Drömmen

Annons

Gravid vecka 31 – Deppigt värre

Ber om ursäkt för att det varit så tyst här på bloggen på sistone, men jag mår verkligen inte bra just nu. Har påbörjat x antal inlägg, men alla har stannat i utkast då jag insett att de varit så fruktansvärt deppiga. Jag vill ju skriva om graviditeten som något positivt, för detta är ju något vi längtat efter så fruktansvärt länge. Men just nu finns det tyvärr inte mycket positivt att berätta. Det skulle väl vara att det är mindre än 70 dagar kvar då isåfall.

Min foglossning har blivit om möjligt ännu värre nu. Det värker i ländryggen konstant så att det känns som att jag ska gå av på mitten. Till på köpet håller jag på att gå in i en depression. Pratade med psykoterapeuten på Kvinnohälsan för ett tag sen, och hon konstaterade att det helt klart rör sig om mer än bara hormonella humörsvängningar. Hon skickade därför mig vidare till en läkare på vårdcentralen som jag träffade i tisdags. Han var dock inte speciellt insatt i psykisk ohälsa hos gravida och vågade därför inte göra något desto mer. Fick utskrivet Lergigan som ska vara ångestdämpande, men det resulterade endast i att jag sovit bort de senaste två dygnen. Den slog ut mig totalt.

Så vi får se vad det här blir till. Jag skulle ju så himla gärna vilja njuta lite av sommaren och de få veckorna som återstår av graviditeten, men det verkar rätt hopplöst. Är så trött på att ha ont och vara ledsen och nedstämd jämt. Trött på alla självdestruktiva tankar som invaderar mitt huvud. Trött på att ständigt gå runt med dåligt samvete ända upp till halsen. Samtliga jag pratat med hittills har ansett att antidepressiv medicinering skulle kunna vara till stor hjälp för att stabilisera upp min tillvaro till en början, men samtidigt vet jag ju att det till viss del också kan påverka barnet, särskilt om man påbörjar behandling sent i graviditeten. Och skulle något hända lilla M pga min medicinering hade jag aldrig förlåtit mig själv. Aldrig. Så ni förstår kanske mitt dilemma.

Blev inget muntert inlägg detta heller tyvärr, men jag väljer ändå att publicera det nu. En graviditet är sällan bara en dans på rosor, och det måste man faktiskt få lyfta fram ibland också utan att folk ska anklaga en för att vara otacksam eller liknande. Alla gör vi så gott vi kan, även jag. Och jag kommer göra allt i min makt för att börja må bra igen. Finns inget i hela världen jag inte skulle göra för mina barn, det är då en sak som är fullkomligt säker!

PicMonkey Collage-6

Magen i vecka 31. Tänk att det ligger en ca 40 cm lång och 1,6 kg tung bebis därinne, ofattbart ♡

 

 

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

  1. Mallo

    Om jag kunde skulle jag ge dig en riktig bamsekram. Fan att behöva må sådär. Har själv ledigt av depression i flera år och även under och efter graviditet. Tog tag i det när barnet var två år med psykolog och medicinering. Det BLIR bättre, men jag förstår att de orden känns som tomma löften just nu. Det är bra att du kan skriva av dej, även om det inte är muntra inlägg. Sånt är ju livet, och din situation just nu. Du har kämpat så hårt, och jag kan tänka mig att kroppen också känner av det och att det kommer ”ut” nu. Är ju absolut ingen expert på sånt här, det är endast funderingar. Kämpa vidare ❤️

  2. Elin

    Du ska absolut inte ha dåligt samvete, du gör allt du kan och lite till för er bebis och att du just nu mår dåligt är inget du kan rå för. du ska se att det blir bra, och som tur håller dom extra koll på mammor som varit deprimerade under graviditeten, efter förlossningen, så att man inte hamnar i en förlossningsdepression. En stor finsk studie visar dessutom att kvinnor som har genomgått ivf behandlingar har avsevärt mindre risk för att drabbas av en depression efter förlossningen. 😉 om nu det kan muntra upp dig vet jag inte men värt ett försök!

    Hälsningar en tjej som själv är gravid i vecka 29 :)

    Lycka till med framtiden. Kramar!

Se fler...

Gravid vecka 28 – Prematura sammandragningar

Nu är vi inne i den 28:e graviditetsveckan och krämporna fortsätter att avlösa varandra. I måndags var jag till sjukgymnasten som konstaterade att ryggsmärtan mycket riktigt beror på foglossning. Jag fick några övningar jag kunde göra och lite tips på hjälpmedel, så nu har jag införskaffat ett stödbälte som hon rekommenderade. Var dock 320 bortkastade kronor eftersom jag inte kan ha det på grund av att jag får sammandragningar så fort jag tittar på det typ. Min livmoder är så känslig, så minsta lilla tryck mot magen framkallar sammandragningar. Det är knappt så jag kan ha mudden på gravidbyxorna uppdragen utan att magen börjar krampa. Hon rådde mig till att undvika långpromenader och alla rörelser som gör ont. Styrketräningen däremot fick jag gärna fortsätta med i den mån jag kan, då träning oftast har en positiv inverkan när det kommer till foglossningsbesvär.

Igår var det dags för läkarbesök och hon kollade direkt ifall livmodertappen var påverkad, vilket den som tur inte var. Hon tyckte ändå att jag skulle vila så mycket som möjligt eftersom onda sammandragningar trots allt är en varningsklocka. Jag fick utskrivet starkare värkmedicin och blev sjukskriven i 1,5 vecka framåt. Därefter ska jag testa att jobba 50% fram till semestern och se hur det går. Men först blir det som sagt lite välbehövlig vila. Min kropp har ju gett mig den ena signalen efter den andra vid det här laget så det är kanske på tiden att lyssna på den. Det är ju faktiskt lilla M som är viktigast av allt nu, så jag tänker inte riskera att något går snett på grund av att jag pressar mig själv för hårt.

IMG_6767

 

Annons
Kommentera (9)

Kommentera

  1. Tessie

    Åh, du får verkligen ta hand om dig nu den sista tiden innan förlossning. Vila mycket och samla kraft! Önskar dig stort lycka till med allt :)

  2. Miranda

    Hej!
    Är väldigt nyfiken på dig :) har hängt här sedan jag var i v6. Är nu k vecka 19 :) du kan väl skriva lite mer om dig själv?
    Ha en trevlig dag!

  3. Micaela

    Jag är så glad för din skull. Jag har läst din blogg i många år och sett hur ni försökt allt för att få ett gemensamt barn. Så underbart att de nu händer.

Se fler...

Gravid vecka 27

Nu är det bara ca 13 veckor kvar tills Pyret beräknas anlända och det känns kan jag lova er! Jag klagar inte, men jag skulle ljuga om jag sa att livet var en dans på rosor just nu. Jag har ont i princip 24/7 på grund av foglossningen och smärtan verkar bara bli intensivare för varje dag som går. Att jobba är en fullständig plåga just nu, och därför har jag varit tvungen att sjukskriva mig ett par dagar. I måndags när jag kom hem från jobbet höll jag på att kräkas av smärta, så det är inte bara lite ryggont vi snackar om här. Längtar så till nästa vecka när jag ska få träffa sjukgymnast och läkare som förhoppningsvis kan hjälpa mig på något sätt, för Panodil hjälper inte ett skvatt längre.

Jag försöker ändå hålla igång så gott jag kan trots smärtan, för tro det eller ej så har jag som minst ont när jag styrketränar. Då är värken nästan som bortblåst (så länge jag håller mig till rätt övningar vill säga). Är supernoga med att inte belasta bäckenet ojämnt eller för mycket. Så gymmet är himlen för mig just nu (önskar att det alltid vore så haha!). Promenader funkar däremot inte lika bra längre eftersom jag får sammandragningar nästan direkt när jag går.

Humöret då? Det pendlar fortfarande. Ena stunden kan jag vara så tillfreds med allt för att i nästa förvandlas till ett vibrerande åskmoln. Har dock noterat att det i 9 fall av 10 är dåligt samvete som orsakar min nedstämdhet. Jag har dåligt samvete för att jag inte klarar av att jobba, för mitt dåliga humör, för att jag inte orkar hitta på lika mycket med barnen, för att jag inte kan hjälpa till på samma sätt hemma och för att jag knappt ens orkar umgås med mina vänner. Jag hade lovat Devin att vi skulle fixa ett litet trädgårdsland nu till sommaren, men det kan jag ju bara glömma när det känns som att ryggen ska gå av när jag böjer mig ner. Allt detta gör mig så frustrerad och ledsen, trots att jag vet att jag inte kan göra något åt det.

Men som sagt, 13 veckor kvar. 95 dagar, Vi kämpar vidare och fokuserar på målet som kommer vara så värt alla krämpor och humörsvängningar i hela världen ♡

PicMonkey Collage-3

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

  1. Sofia

    Men oj ! Har inte kikat in här sedan du var i v13 nånstans , så kul att det snart är dags . Jätte nära nu ju . Kram till dig ! ❤🌿

  2. Emma

    Usch stackare 🙁 nej att vara gravid verkar inte vara en dans på rosor 😂 mycket ska en gå igenom! Vad skönt att pyret snart tittar ut ☺️ hoppas du kan få bra hjälp av sjukgymnast och läkare 🌸 nästa vecka räknar jag med att vara tillbaka, om jag inte blir sjuk i något annat 😂 vi får se om vi ses då! ☺️ hoppas du får en fin helg med mindre värk! 🌸 kramar från Emma på jobbet

Se fler...

Fredagslistan

Veckans känsla: Svårt att bara välja EN känsla när mina känslor pendlar hejvilt. Men uppgivenhet är väl tyvärr den känsla som dominerat den här veckan. Foglossningen kom som ett brev på posten så nu är det inte bara sammandragningarna jag dras med om dagarna. Ringde kvinnohälsan imorse och fick prata med en så trevlig och förstående barnmorska som genast fixade en tid till både sjukgymnast och läkare. Så nu hoppas jag att det finns någon typ av hjälp att fås.

Veckans bästa: Sommarvärmen som äntligen slagit till på allvar.

IMG_6682

Veckans sämsta: Devins magsjuka som kom från ingenstans. Håller tummarna för att vi andra slipper eländet.

Veckans träning: Har inte blivit mycket till träning den här veckan pga diverse smärta, men har ändå försökt promenera en del och nu i eftermiddag blir det ett lugnt gympass.

Veckans godaste: Gårdagens middag som bestod av grillat kött, majs och klyftpotatis med sallad och vattenmelon.

Just nu: Sitter i träningskläder och flämtar i värmen. Ber till högre makter att det är svalt på gymmet! Måste verkligen införskaffa en fläkt om jag ska överleva den här sommaren känner jag.

I helgen: Ska jag tillåta mig att vila ordentligt. Jag behöver det mer än jag själv vill erkänna just nu.

IMG_6683

Önskar er en trevlig helg! ♡

 

Annons
Kommentera (3)

Kommentera

  1. Anna

    Förstår dig!
    Jag som varit rätt befriad från krämpor blev pang bom höggravid i v 30! Tjong bara!
    Sammandragningar kom, magen blev jättestor och jag blev otymplig som satan.

    Till råga på allt har vi haft två veckor med olycka, först Nova som ramlade på cykeln o fick gipsa hela armen, sen blev hon magsjuk, och sen kom Emil hem med vattkoppor.
    INTE kul att ha en rastlös 6-åring hemma isolerad från kompisar en hel vecka 😂😂

    Men vi har inte långt kvar nu!

Se fler...

Drömförlossning

Hittills har jag inte tänkt så mycket på förlossningen. Det har känts så långt borta och dessutom är det ju inget man kan planera desto mer eftersom ingen förlossning är den andre lik. Men nu i takt med att jag verkligen börjar känna mig gravid (kan lägga till ryggont på krämp-listan nu också) så har jag börjat fundera lite mer på dagen D. Och tre månader är ju faktiskt inte alls så lång tid när man tänker efter.

Jag har följt bloggaren och Youtubern Margaux Dietz sedan jag blev gravid. Tycker hon är så fruktansvärt charmig och jag blir alltid lika glad av hennes videos. Den senaste hon la upp berörde mig mer än alla andra tillsammans, och jag har sett den x antal gånger sedan dess. Det var en film från hennes förlossning. Och vilken drömförlossning sen! Så mycket glädje och kärlek och inte alls bara fokus på smärta och obehag. Så avslappnat och underbart! Den får mig att längta något fruktansvärt till min egen förlossning, och jag kommer garanterat ha den med mig i bakhuvudet den dagen det är dags för lilla M att göra entré ♡

Filmen kan ni se HÄR.

IMG_2333

15 juni 2010 👆 Dagen när Devin kom till världen ♡

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats