Gravid vecka 31 - Deppigt värre | Den Svenska Drömmen

Den Svenska Drömmen

Annons

Gravid vecka 31 – Deppigt värre

Ber om ursäkt för att det varit så tyst här på bloggen på sistone, men jag mår verkligen inte bra just nu. Har påbörjat x antal inlägg, men alla har stannat i utkast då jag insett att de varit så fruktansvärt deppiga. Jag vill ju skriva om graviditeten som något positivt, för detta är ju något vi längtat efter så fruktansvärt länge. Men just nu finns det tyvärr inte mycket positivt att berätta. Det skulle väl vara att det är mindre än 70 dagar kvar då isåfall.

Min foglossning har blivit om möjligt ännu värre nu. Det värker i ländryggen konstant så att det känns som att jag ska gå av på mitten. Till på köpet håller jag på att gå in i en depression. Pratade med psykoterapeuten på Kvinnohälsan för ett tag sen, och hon konstaterade att det helt klart rör sig om mer än bara hormonella humörsvängningar. Hon skickade därför mig vidare till en läkare på vårdcentralen som jag träffade i tisdags. Han var dock inte speciellt insatt i psykisk ohälsa hos gravida och vågade därför inte göra något desto mer. Fick utskrivet Lergigan som ska vara ångestdämpande, men det resulterade endast i att jag sovit bort de senaste två dygnen. Den slog ut mig totalt.

Så vi får se vad det här blir till. Jag skulle ju så himla gärna vilja njuta lite av sommaren och de få veckorna som återstår av graviditeten, men det verkar rätt hopplöst. Är så trött på att ha ont och vara ledsen och nedstämd jämt. Trött på alla självdestruktiva tankar som invaderar mitt huvud. Trött på att ständigt gå runt med dåligt samvete ända upp till halsen. Samtliga jag pratat med hittills har ansett att antidepressiv medicinering skulle kunna vara till stor hjälp för att stabilisera upp min tillvaro till en början, men samtidigt vet jag ju att det till viss del också kan påverka barnet, särskilt om man påbörjar behandling sent i graviditeten. Och skulle något hända lilla M pga min medicinering hade jag aldrig förlåtit mig själv. Aldrig. Så ni förstår kanske mitt dilemma.

Blev inget muntert inlägg detta heller tyvärr, men jag väljer ändå att publicera det nu. En graviditet är sällan bara en dans på rosor, och det måste man faktiskt få lyfta fram ibland också utan att folk ska anklaga en för att vara otacksam eller liknande. Alla gör vi så gott vi kan, även jag. Och jag kommer göra allt i min makt för att börja må bra igen. Finns inget i hela världen jag inte skulle göra för mina barn, det är då en sak som är fullkomligt säker!

PicMonkey Collage-6

Magen i vecka 31. Tänk att det ligger en ca 40 cm lång och 1,6 kg tung bebis därinne, ofattbart ♡

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
Caroline

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anna

    Ta hjälpen som finns! Jag var helt emot att medicinera , men efter 16 veckor in i graviditeten var det ohållbart. Började äta 25 mg Sertralin och gick till Mvcs psykolog varje vecka. Det räddade mig, och graviditeten!
    Det är i början av grav man ska vara försiktig med ssri 🙂
    Läkaren skulle inte erbjuda dig det om det var farligt.
    Moderkakan filtrerar otroligt bra 🙂

  2. Denice

    Jag mådde väldigt psykiskt dåligt under min graviditet (psyket kraschade i v 15 av lite olika anledningar). I slutet när jag mådde som sämst så fick jag tid på psyk för konsultering om eventuell behov av medicinering och den första läkaren jag träffade (en yngre kille) ville sätta in antidepressiva men jag mådde extremt illa av dom. När dom inte funkade fick jag prata med en annan äldre läkare, (som jobbat väldigt länge) som så att han tyckte det var onödigt när jag var så långt gången då lilleman redan skulle hinnas föddas innan vi fått önskad effekt, så jag valde att hanterade det med samtal och lergigan. Man blir väldigt trött av Lergigan till en början. Be om att få prova Lergigan comp, man brukar inte bli lika trött av den då den innehåller koffein. Jag tog compen under dagen och vanliga till natten (då jag hade svårt att sova). Nu tar jag Lergigan vid behov och känner inte av mer än den ångestdämpande effekten.

  3. Lina

    Jag förstår dig helt och hållet. Vi har oxå kämpat för att bli gravida och när jag väl blev det var det inte alls som jag tänkt mig. Mådde fruktansvärt dåligt den första tiden så blev sjukskriven i ca 2 mån (v7-16). Och det i sig gjorde att jag hamnade i en liten depression. Sedan visade det sig i v 19 och jag väntade tvillingar! Vilken lycka, visst men då blev jag ju ännu oroligare att båda skulle klara sig!? Sedan har kroppen så klart reagerat på att bära två liv med devärse krämpor och mående. Så den tiden som skulle bli så lycklig handlar mest nu om att ta mig igenom denna graviditeten och att mina barn ska klara sig och må bra! Man känner sig så otacksam som inte bara njuter och “älskar” att vara gravid men det är svårt när kroppen förändrad totalt och man är så orolig för att allt ska gå väl!
    Ville mest bara säga att du är inte ensam i dina tankar❤️

    1. Caroline
      Caroline

      Tack för att du delar med dig. Det blir inte alltid som man tänkt sig tyvärr. När man kämpat så länge också så är det som att det är ännu svårare att våga njuta och verkligen tro att det händer på riktigt. Det känns nästan FÖR overkligt trots att det sparkar i magen nästan konstant. Man får trösta sig med att när barnet/barnen väl är ute så kommer det vara så verkligt det bara kan bli.
      Kramar till dig! Önskar dig all lycka med dina twins ❤️❤️

  4. Mummu till mybabydolls.se

    Det var inte så kul att läsa, men jag hoppas att ifortsättingen, du har det mycket bätre! Styrke kramar från mig 💪👍❤️

  5. Mallo

    Om jag kunde skulle jag ge dig en riktig bamsekram. Fan att behöva må sådär. Har själv ledigt av depression i flera år och även under och efter graviditet. Tog tag i det när barnet var två år med psykolog och medicinering. Det BLIR bättre, men jag förstår att de orden känns som tomma löften just nu. Det är bra att du kan skriva av dej, även om det inte är muntra inlägg. Sånt är ju livet, och din situation just nu. Du har kämpat så hårt, och jag kan tänka mig att kroppen också känner av det och att det kommer “ut” nu. Är ju absolut ingen expert på sånt här, det är endast funderingar. Kämpa vidare ❤️

  6. Elin

    Du ska absolut inte ha dåligt samvete, du gör allt du kan och lite till för er bebis och att du just nu mår dåligt är inget du kan rå för. du ska se att det blir bra, och som tur håller dom extra koll på mammor som varit deprimerade under graviditeten, efter förlossningen, så att man inte hamnar i en förlossningsdepression. En stor finsk studie visar dessutom att kvinnor som har genomgått ivf behandlingar har avsevärt mindre risk för att drabbas av en depression efter förlossningen. 😉 om nu det kan muntra upp dig vet jag inte men värt ett försök!

    Hälsningar en tjej som själv är gravid i vecka 29 🙂

    Lycka till med framtiden. Kramar!

Annons
stats