Den Svenska Drömmen

Annons

Nu är han här! ♡

Den 1 september 2017 kl 05.30 kom han till världen, vår älskade son. Förlossningen gick fantastiskt bra och jag kunde verkligen inte önskat mig en bättre upplevelse. Känner bara glädje och tacksamhet när jag tänker på den så här i efterhand.

Allt började egentligen på BF-dagen den 29 augusti med att jag fick en liten blödning. Direkt efteråt började jag känna av en molande värk långt ner i magen. Värkarna gjorde rätt ont, men kom rätt sällan och ökade inte heller i intensitet. Så här höll det på i vad som kändes som en evighet och jag blev bara mer och mer uppgiven. Var livrädd att jag skulle vara tvungen att ha det så här i två veckor till.

Men den 31 augusti började det hända grejer. Det sista av slemproppen släppte och värkarna började göra betydligt ondare. När Jens kom hem från jobbet vid 4 hade jag så onda värkar att jag var tvungen att stanna upp och andas mig igenom dem. Vid 18.30 hade jag ca 3 minuter mellan värkarna, så då ringde vi förlossningen. Dock hade de tydligen inte tid att prata med mig utan kvinnan i luren bad om att få ringa upp, vilket hon aldrig gjorde. Efter att ha väntat på att bli uppringd i 35 minuter fick vi nog och ringde förlossningen igen. Då fick vi veta att det var fullt i Linköping och vi var tvungna att åka upp till Norrköping. Hade ju varit tacksamt om de kunnat informera oss om det första gången vi ringde med tanke på att jag redan hade så pass täta värkar.

Bilresan in till förlossningen gick till min stora lättnad bra trots att den blev längre än vi hade räknat med. Värkarna var nämligen inte alls lika kraftiga när jag satt ner.. Kl 20 var vi framme vid Vrinnevisjukhuset och blev varmt mottagna av personalen. De visade oss till ett undersökningsrum och kopplade på en CTG-kurva.

IMG_2159 kopia

På plats i Norrköping.

Efter ca 30 minuter undersökte barnmorskan mig och det visade sig att jag var öppen 3 cm. Dock var det fortfarande 1,5 cm kvar av livmodertappen, vilket betydde att förlossningen inte kommit in i den aktiva fasen ännu. Barnmorskan trodde dock att det skulle dra igång ordentligt under kvällen och bestämde sig för att göra en hinnsvepning för att skynda på processen. Efter det var gjort blev vi rekommenderade att åka och ladda upp med lite mat och därefter ta en promenad tills värkarna blev ännu tätare och starkare.

IMG_2148

Barnmorskan rekommenderade mig att ta värkarna på huk för att babyn lättare skulle sjunka ner.

Efter att vi promenerat fram och tillbaka i sjukhusets korridorer i ca en timme var värkarna så jobbiga att jag varken visste ut eller in, så då gick vi upp till förlossningen igen. Barnmorskan undersökte mig, och gissa min besvikelse när hon berättade att läget var nästan helt oförändrat! Till en början funderade de på att skicka hem oss, men efter lite övervägande kom de fram till att det kanske var bäst att vi övernattade på förlossningen eftersom vi hade en bit att åka och man inte visste hur snabbt det skulle gå när det väl drog igång. Och det var då en himla tur, för det skulle inte komma att dröja länge innan förlossningen satte fart ordentligt.

Vi fick komma till ett övernattningsrum och jag fick två Citodon och en insomningstablett för att förhoppningsvis kunna skrapa ihop lite sömn. Men värkarna blev bara värre och värre och till slut insåg jag att det var kört. Att sova var bara att glömma! Vid det här laget hade jag så ont att jag nästan skrek under värkarna och vi kallade in barnmorskan som undersökte mig igen. Och nu hände det grejer minsann! ”Vi får nog göra en ny plan” sa hon och kort därefter blev vi förflyttade till ett förlossningsrum. Äntligen fick jag min efterlängtade lustgas och efter det gick allt i en rasande fart kändes det som.

IMG_2170 kopia

Äntligen lite smärtlindring!

Kl 02,15 gick vattnet i samband med en undersökning och kl 03 fick jag epidural. Haaaaallelujah! När jag började känna av värkarna igen efter att ha varit helt smärtfri ett bra tag kändes de mest som ett kraftigt tryck neråt. ”Eeeh, jag tror att jag har krystvärkar…”. pep jag lite försiktigt till barnmorskan. Dock förstod jag ju hur dumt det lät eftersom den senaste undersökningen hade visat att jag bara var öppen 6 cm. Men jäklar vad det tryckte på!

IMG_2183 kopia

Till slut var det omöjligt att hålla emot och jag blev undersökt igen. Förtfarande 6 cm öppen. Barnmorskan sa dock att jag kunde trycka på lite smått ändå om jag kände för det eftersom alla kanter var så mjuka. Bara några minuter efter hon sagt det kändes det precis som att huvudet var påväg ut. ”Han kommer nu!” skrek jag halvt i panik, men barnmorskan log bara lite och sa att det knappast var dags än eftersom han fortfarande låg så långt upp. ”Det är nog bara en känsla du har” sa hon lugnande. Men jag kände banne mig att huvudet var påväg ut så jag vägrade tro på henne utan bad henne undersöka mig igen. ”Men oj nu kommer ju bebisen, jag ser huvudet!” utbrast hon och då blev det fart minsann! Hon larmade in mer personal fort som attan och 5 minuter senare låg han på mitt bröst. En frisk och välskapt liten pojke.

IMG_2223 (1) kopia

Tänk att du kom till oss till slut lilla skatt. Så värd all väntan och längtan!

IMG_1422-2

Välkommen till världen älskade barn ❤️

Kommentarer
Caroline

Kommentera

  1. Anna

    Stort grattis!
    Jag har följt er ivf’-resa eftersom vi också gått igenom den. Roligt att läsa din förlossningsberättelse eftersom den till viss del påminner om min egen. Vår dotter är också född i Norrköping eftersom Linköping hade fullt.
    Ta hand om er och njut av bebisbubblan!

  2. Anna

    Blir helt tårögd!!
    Vilken underbar upplevelse !
    Vår förlossning var började likadant, med besvikelse över 3 cm öppen liksom… men sen tog det tid.. var 3. M öppen vid 07 å han e ute 14.23 🙄 Krystade typ en timme! Så jobbigt! Tur man glömmer smärtan fort å jag måste erkänna att ett ( till )syskon absolut kan va aktuellt, mannen däremot håller inte riktigt med 😬

    Så fin

    1. Caroline
      Caroline

      Vi var också förberedda på en extremt långdragen förlossning, så blev nästan lite chockade när allt gick så snabbt på slutet. 😃 Hoppas ändå att du fick en positiv upplevelse trots allt (men det antar jag eftersom du kan tänka dig att göra om det 😉) Man får ju världens bästa belöning för jobbet, så det är ju ändå alltid värt det i slutändan ❤️ Kram

Annons
stats